Men har du ont i en tand kan inget göra värken till obetydlig bisak och den här gången är det inte läge för rotfyllning. Tanden måste dras ut och åt orsak, procedur, ljud från gatan med mera ägnar författaren sex och en halv sida. Inget intryck är för litet.
Hur många reflektioner och utvikningar ska då inte en skilsmässa föda!
Skilsmässor har blivit Rachel Cusks grej. I "Konturer", "Transit" och "Kudos" försöker huvudpersonen Faye skapa ett liv efter sin separation och möjligen är det kritikernas hyllning som gjort att "Efterbörd" från 2012 nu ges ut på svenska.
Läser du Lena Anderssons krönikor i Dagens Nyheter? Tycker du möjligen att de, i all sin tänkvärdhet och till skillnad från hennes romaner, är en aning snåriga? Eller gillar du kanske kolumnernas strama intellektualism? I vilket fall: de är ungefär lika hårdtuggade som Rachel Cusk i "Efterbörd" är genom en hel roman. 160 sidor kan med dagens mått mätt tyckas vara en munsbit, men att klämma sig genom detta liknar idrottsprestation.
Jag förnekar inte att iakttagelserna är skarpa, ej heller att formuleringarna är drivna. Jag tvivlar inte på att en och annan recensent kommer att höja även "Efterbörd" till skyarna. Men jag är också övertygad om att mer än en läsare mer än en gång kommer att vilja slänga boken i väggen och hävda att stort författarskap även kräver någorlunda lättillgänglig begriplighet.