Här händer saker slag i slag när Line, som egentligen är journalist, ska filma och dokumentera vandringen som görs tillsammans med brottslingens advokat och Adam Stillner, från polisens avdelning för äldre olösta fall.
Rekonstruktionen görs för att ännu en kvinna hittats död under tiden Tom Kerr suttit i fängelse, och man misstänker att han har en medhjälpare. Ansvarig för säkerheten är Lines far, William Wisting, och när vallningen går på tok och fången rymmer trots alla säkerhetsåtgärder är det Wisting som hamnar i kylan.
Line är alldeles för orädd, naturligtvis för att öka spänningen, och hennes far är den trevlige vars liv man engagerar sig i. Stugområdet där Kerr rymt sätts under hård bevakning och alla hans besökare i fängelset blir utredda. Vem kan ha hjälpt till med flykten? Advokaten? Eller den som här kallas ”den andre”, den okände som verkar ha fortsatt i Tom Kerrs spår?
Jakten är engagerande, Wisting framstår alltmer sympatisk och Line kör sitt eget race i en dramatisk men orealistisk upplösning.
Lier Horst har sånt flyt i sitt skrivande att han, liksom många andra deckarförfattare, kunde ha uppnått samma engagemang från läsaren om han låtit bli de onödigt utförliga beskrivningarna av de vidriga övergrepp de styckade kvinnorna utsatts för innan de mördades.