Tillsammans med fotografen Erland Segerstedt har han åstadkommit ett praktverk om just färdande, färdare och färdmedel. Här finns den amerikanska pilgrimsvandraren, italienaren med packningskärran, Giro d’Italia-vinnaren Gösta Fåglum, skogsskidkonstruktören Bo Östergren, färdtjänstresenären Lorenz Renström med flera. Ingen av dem färdas särskilt bekvämt.
Det ska man inte heller beskylla Göran Lundin för. På drygt 50 sidor berättar han om Haiti, där några av hans barn är födda och där bussresor betyder hetta, väntan, trängsel och mycket mer, men inte komfort. Lika fullt är kapitlet en kärleksförklaring.
Bokens grundstoff är till största delen hans eget liv. Göran Lundin är en energisk typ; cyklar året om och nästan vart han än ska, har skrivit närmare 25 böcker och driver bokförlag – samtidigt som han arbetat som busschaufför. Som sådan är han känd för de flesta Skelleftebor, men hur många vet vad han gjort i Mexico, i Irak och …
På gamla dar genomför han en motionsklassiker, svårt nedkyld under Vansbrosimningen. Han har cyklat genom Sverige, men framförallt har han från hojen, båten och bussen sett, tänkt och mött.
Jag trodde jag kunde min Lundin, men om mycket av detta hade jag inte en susning.
Paketeringen är flott, bilderna förnämliga och berättarkonsten fulländad. Så skapas läsfröjd!