Recension: Därför försvarar han tunga brottslingar

Rakhmat Akilov kör in på Drottninggatan och blir nationens fiende. I folkdjupet frodas oförsonliga uppfattningar om vad man borde göra med honom och hur kan någon försvara den fähunden? Ja, hur och varför? "I rättvisans tjänst" är Johan Erikssons hyllning till rättsstaten, menar Norrans recensent Olle Lundqvist.

Johan Eriksson är aktuell med boken "I rättvisans tjänst" som ges ut på Albert Bonniers förlag.

Johan Eriksson är aktuell med boken "I rättvisans tjänst" som ges ut på Albert Bonniers förlag.

Foto: Fredrik Hjerling

Recension2020-10-21 09:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Mer än en brottsmisstänkt har inlett sin konfrontation med rättvisan med ett krav: ”Jag vill ha Silbersky”. Och i juristkretsar har de förundrade suckarna varit tunga, för advokaternas advokater är inte de högljudda som i massmedia klagar över domstolsmotgångar. Juristernas jurister är snarare de som tragglar sig genom tusensidiga förundersökningar och hittar oklarheter och omständigheter som kan tala till deras klienters fördel. De finns även utanför storstäder och rampljus, men en av de mest kända och uppskattade är Johan Eriksson.

Det var han som försvarade Rakhmat Akilov.

I den berättelsen är namn och detaljer oförvanskade. I övriga kapitel är klienternas namn fingerade och historierna justerade för att minska igenkänningsrisken, men genomgående är detta ingen uppräkning av domstolstriumfer. Johan Eriksson är inte Perry Mason och hans klienter är sällan helt oskyldiga, men hur hamnade de i häkte och tingsrätt och vad kan sägas till deras försvar? Hur kom det sig att Pia blev narkoman och prostituerad och stack kniven i en misshandlande torsk? Och så vidare. Hans bok handlar om livsöden, ett urval av dem Johan Eriksson stött på under 30 år som advokat, ger en inblick i hur det svenska rättsväsendet fungerar och påminner om att rättvisa är till för alla.