Sanna Lundberg och Lovisa Wangby
De presenterade den egna kompositionen ”Fyren” som de skrev ute på Bottenviken förra hösten. I verket fångar de tonernas möten med fågelskådare från Yorkshire, mossors mysterier i en kvinnas fokus ute på ön.
För min del uppskattar jag duons egna folkmusik kompositioner allra mest. Här finns potential. Fiolen i Sanna Lundbergs händer och Lovisa Wangbys mörka cello fyller i som i ett kväde en vädjan. Tillägnat fyrvaktaren Thomas för oss musiken lång över vattnet, tonerna lyser upp en väg till folkmusikens lätt melankoliska rötter. Som ett rop en vädjan om fred och gemenskap från en enslig utgångspunkt i Bottenviken för de två stämmorna oss mot nya musikaliska mål.
I duons andra folkmusik slinga ”Fulingen” tar cellon sin mörka ton och vi befinner oss plötsligt i ett rum av dans, liv och kiv när fiolen tar vid Det känns ursprungligt, toner som bär över land och hav och som också bär genom århundradena. Det är i folkmusiken och i Sannas och Lovisas egna kompositioner som musiken lyfter och där de tar ut svängarna och tonerna utvecklar sin potential.
Cello och violin ger mersmak men som Lovisa mycket riktigt konstaterade vimlar det inte av tonsättningar för denna konstellation. Det är därför vi bjuds på ryssen Gliere en av gamla Rysslands kompositörer med rötter i Kiev.
I preludiet anas det ryska vemodet, mörka stråkdrag från Lovisas cello ackompanjerar fiolens fasta rytm. I andra satsen anas åter en koppling till folkmusiken lite gladare, som en picknick ute i det gröna där kraften i folkmusiken anas. Gliere växlar mellan det uppspelta ett lugn som en stilla flytande Don. För att vara första gången som duon uppträder blir jag imponerad.
Ett framförande som dröjer sig kvar är norrmannen Germund Larsen stycke Tröstesang. Lovisa träffade och spelade med honom när hon studerade i Norge. Här möter vi ett modernt tonspråk Breda stråkar och ett tema som känns så bekant. Som en ballad nära en visa, känns som att jag vill sätta ord till tonerna.
Under kvällen bjuds vi på inventioner av JS Bach i fyra satser men i en något oväntat ordning mellan dur och moll. Mjukt och elegant långsamma satser med en lugn och trygg rytm. Stycken som kräver hög närvaro i samspelet. Det blir oerhört naket och samspelet måste sitta exakt.
Sanna Lundberg och Lovisa Wangby
Vi får också bekanta oss med Beethovens duo nr 1 för klarinett och fagott, men som av duon Sanna och Lovisa glatt transkriberats till fiol och cello. Vågat och kräver stora insatser. Här kunde kanske mer tid öka möjligheten att ta ut svängarna på samma sätt som de gör i folkmusiken.
För min del uppskattar jag duons egna folkmusik kompositioner allra mest. Här finns potential.