Visst har Alexander âNewkidâ Ferrer fĂ„tt kritik för att han genom Ă„ren inte riktigt bestĂ€mt sig för var han hör hemma. Lite reggaeton, lite Rhythm and blues, lite hiphop och pĂ„ senare Ă„r lĂ€ttsmĂ€lt pop.
I âSĂ„ mycket bĂ€ttreâ debuten fick han gamla gossar som Plura och Tommy Körberg att tappa hakan, nĂ€r han tolkade Anna Diaz lĂ„t âStarkareâ. En nĂ„got hĂ€pen Körberg fann knappt orden; âJag trodde att nu kommer det en sĂ„dan dĂ€r ungdom och rappar ocksĂ„ sjunger han somâŠja... Jag hade ingen aningâ.
Och precis sÄ Àr det. Alexander Ferrer har nÄgot ovÀntat genommusikaliskt i sina fraseringar. SmÄ detaljer i rösten som skapar relation mellan honom, lÄten och oss som lyssnar. Som Àr svÄrt att sÀtta ord pÄ.
MĂ„hĂ€nda Ă€r texterna nog sĂ„ enkla ibland. Förutom nĂ€r musikern och textförfattaren Anna Diaz Ă€r med och författar. DĂ„ blir det textrader som âJag vill kĂ€nna att det inte finns nĂ„gon luft mellan dig och migâ.
I kvĂ€ll finns det inget avstĂ„nd mellan Alexander âNewkidâ Ferrer och oss andra som lĂ„ter oljumma droppar leta sig in mellan jackan och nacken.
Inte mĂ„nga fel i folklighet och med det fĂ„ en bred publik villigt att toksjunga âDu mĂ„ste finnas, du mĂ„ste, jag lever mitt liv genom digâ. Dessutom pĂ„ nytt sĂ€tt med ny innebörd.
Bra gjort, Alex, riktigt bra. Ett par Är till av musikalisk mognad sÄ kommer du att hitta den röda trÄden.