Lisa Ekdahl Sara kulturhus fredag 12 maj 2023.
Band: Mathias Blomdahl, gitarr, Andreas Nordell, bas, Ola Winkler, trummor och Daniel Gahrton, keyboards, saxofon och slagverk.
Hon är på något vis tidlös. Det är samma flickiga flicka som står på scenen nästan 30 år efter hennes genombrott. Rösten och uttrycket har mognat men hennes aura och uttryck är detsamma.
Hon inleder med sin nya ”Bang bang i mitt hjärta” och värmer så sakteligt upp den stillsamma publiken.
Stora scenen var bokad, men klokt nog byttes den ut mot den mer intima scen 1. Här sitter publiken tätt tillsammans och nära scenen.
Lisa Ekdahl har blivit häcklad genom åren för att sjunga mjukt och flickaktigt, som att det vore ett brott. Hon har provocerat genom att värna om det som är unikt för henne och orubbligt fortsatt vara den hon är. Utan att låta någon definiera henne. Det gör henne till en förebild.
Lisa Ekdahl, med band ,bjöd på en lekfull tajt musikalisk kväll.
Scenografin är enkel. Fonden liknar ett tarotkort med elva magiska solar som förstärker den trolska stämningen med livsenergi och värme som erbjuds ikväll.
Det är sex år sedan Lisa Ekdahl släppte musik på svenska. Men efter att hon och sambon Mathias Blomdahl, som även är kvällens gitarrist, omvandlat sin lägenhet till en studio har låtar producerats i rask takt. De nya låtarna är ännu anonyma och har inte riktigt den höjd som hennes låtar från 1994 och 2004.
Det är sex år sedan Lisa Ekdahl släppte musik på svenska. Men efter att hon och sambon Mathias Blomdahl, som även är kvällens gitarrist, omvandlat sin lägenhet till en studio har låtar producerats i rask takt.
När Lisa Ekdahl ställer sig på Sara kulturhus scen i kväll, med nya och gamla låtar, är det innerligt och avskalat.
– Visst är det mysigt, säger hon till Skelleftepubliken.
– Ja, får hon som svar av de 250 personerna som köpt biljett till kvällens konsert.
Den unga killen som sitter bredvid mig viskar; ”Visst är hon charmig”. Det är lätt att hålla med.
När Lisa Ekdahl sjunger textraderna; ”Om jag snubblat efter vägen. Om jag skrubbat mina knän. Om jag varit alltför ivrig. Om jag varit för bekväm”, går det en kollektiv belåten suck genom publiken.
Lisa Ekdahl hänger på sig sin akustiska gitarr och sambon Mathias Blomdahl byter ut sin elgitarr mot en klassisk Gibson ES-335. De övriga bandmedlemmarna lämnar scenen och Lisa sjunger tvåstämmigt med sin älskade; ”Se på mig kisande, se mitt bättre jag. Se med blida ögon, klarögt vaken. Inse att jag bara haft en liten motig dag”.
Det är fint.
Och när sedan öppningslåten från hennes studioalbum, ”Olyckssyster” från 2004, startar med de bekanta textraderna; ”Om jag snubblat efter vägen. Om jag skrubbat mina knän. Om jag varit alltför ivrig. Om jag varit för bekväm”, går det en kollektiv belåten suck genom publiken.
Ett jammande övergår till ett suggestivt komp och improviserade textrader; ”Allt som skett har tagit mig till Skellefteå”. Med de orden får Lisa Ekdahl helt klart publiken på gott humör.
Med tonerna till ”Med kroppen mot jorden” kommer orkestern in igen och kvällens pianist, Daniel Gahrton, tillika saxofonist och slagverkare, briljerar.
Daniel Gahrton, keyboards, saxofon, slagverk spelar med Lisa Ekdahl. I kväll brilljerar han och får spontana applåder.
Det här är en orkester att njuta. I sina moderna kostymer med en färgskala från blått till grönt backar de följsamt, med musikalisk finess, upp Lisa Ekdahl. Det är lekfullt tajt.
Lisa Ekdahls mellansnack håller en femstjärnig nivå. Med små berättelser ger hon gamla låtar ny betydelse och ikväll fylls ”Öppna ditt fönster” med ytterligare innehåll.
Lisa Ekdahls mellansnack håller en femstjärnig nivå. Med små berättelser ger hon gamla låtar ny betydelse och ikväll fylls ”Öppna ditt fönster” med ytterligare innehåll.
När Lisa utbrister ”Skellefteå jag älskar er”, tror vi på henne och älskar tillbaka.
Smart drag av Lisa att avvakta med ”Vem vet” till extranummer. För vem vill gå hem utan att få sjunga; ”Du är en saga för god, för att vara sann. Det är en saga i sig att vi funnit varann. Du är en saga för god, för att vara sann. Vi kunde lika gärna, aldrig någonsin mötts. Eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts?”
I kväll var Lisa en Lisa för själen. Tack.