Manistar med god utvecklingspotential

Melodiösa alt-rock-bandet Manistar gör ett bra gig, men inte utan tveksamheter.

Manistar.

Manistar.

Foto: Per Strömbro

Recension2023-07-23 17:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Bandet, med gitarristen Amir Manistar i spetsen, har repat hårt och gör inga missar. Med Vilma Bergkvists mäktiga röst och en säker rytmsektion i Alex Olofsson (trummor) och Jacob Berggren (bas) framför de metal som är lätt att ta till sig. Bandet älskar varje minut på scen och det smittar av sig. Men i all pepp skaver det hypermuntra mellansnacket. Inte minst inför en ganska rörande låt om hedersmord … Där finns det utvecklingspotential. Den dagen alla låtar har samma kaliber och självförtroende som debutsingeln "Sheep N' Wolf" finns inga frågetecken kvar.

Manistar

Campusscenen, lördag
Bäst: De persiska inslagen berikar
Sämst: Covern på "Immigrant Song"
Betyg: 3