Takida imponerar men drunknar tyvärr i allt snackande

Takida gör intryck med exceptionellt skickliga musiker, stämsång och ljusshow. Men varför har de med sig en evighets-babblande sidekick som får större plats än musiken?

Takida gästade Sara kulturhus och cellisten Anna Wallgren hyllas av Norrans recensent.

Takida gästade Sara kulturhus och cellisten Anna Wallgren hyllas av Norrans recensent.

Foto: Ingela Lekfalk

Recension2024-03-01 01:24
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Takida har dragit ut på en fem veckors turné, bort från vardag, ungar och andra jobb. På deras webbsida säljer de in konserten med orden: ”En avskalad, akustisk konserthusturné med nära relation till den sittande publiken”. Ja, det stämmer, bitvis.

Med sig har de briljanta musiker som cellisten Anna Wallgren, blåsaren Henrik Norden, sångerskan Dea Norberg samt flera fingerfärdiga gitarrister. Men sedan har de en självälskande pratglad människa sittandes på scenen i en fåtölj som håller monologer och intervjuar bandet i oändlighet.

undefined
Takida gästade Sara kulturhus och cellisten Anna Wallgren hyllas av Norrans recensent.

Tanken är kanske att det är han som ska skapa: ”En nära relation med den sittande publiken”. Men det blir tyvärr tvärtom. Takida behöver inga långa mellansnack. Robert Petterssons röst tillsammans med den akustiska inramningen av tät körsång, och det grymt bra ljudet i Sara kulturhus, talar för sig själv.

Budskapet: ”Mer kultur för helvete” är så klart högst angeläget. Men Less is more. Brandtalet efter paus hade kunnat bli en kulturpolitisk höjdare om det stannat där. 

Det blir en något märkliga tillställning. Galet bra musikaliskt, kanske det bästa Takida gjort, men tyvärr låter sig bandet drunkna i allt småpratande. Tanken är god och hade kunnat bli riktigt bra om snacket kapats till hälften.

Visst blir det skratt från Skelleftepubliken. Men när det applåderas fram ett extranummer och ännu en låååååååång intervjustund infinner sig, då bubblar frustrationen. Folk börjar gå före sista låten är slut. Vilket är orättvist mot musikerna. 

Här behöver någon i produktionen sätta ner foten och ställa frågan: ”Ska Takida spela eller ska Tomas "Håkki" Eriksson snacka?”. 

undefined
Takidas sångare Robert Pettersson tackar Skelleftepubliken för att de valde att komma och lyssna på dem istället för att se Skellefteå AIK spela match.

Fakta

Sara kulturhus, torsdag 29 februari 2024.

Längd: 2 timmar och 30 minuter inklusive paus.
Bäst: Dea Norbergs duett "Untouchable Pt. 2" tillsammans med Robert Pettersson.
Sämst: När Takida inte spelar och snubben i fåtölj snackar på.
Publik: Tomma balkonger men fullsatt i salongen med en majoritet av 40 plussare.

Betyg: 3 som helhet. Men 5 plus till Henrik Nordéns exakta tvärflöjtstoner tillsammans med Anna Wallgrens mjuka cellospel.

undefined
Dea Norberg både körar och sjunger duett med Robert Pettersson. ”Ett av kvällens bästa nummer”, skriver Norrans recensent.
undefined
Tomas "Håkki" Eriksson sitter i en fåtölj på sidan av scenen och ställer frågor till bandet. Han inledde kvällens konsert med att tacka publiken för att de valt Takida istället för att gå på hockey.
undefined
Takida brukar ofta kallas för ”Sveriges mest hatade band”. 2011 polisanmälde de en kritiker efter en recension.