Jag tänker på kärlek: ”På pricken roligt”

Hur många har inte försökt klistra ihop skärvorna av ett krossade hjärta, gjort slut, blivit bedragen, bedragit eller bara letat efter den rätta? Temat i ”Jag tänker på kärlek” är universalt och lockar stundvis fram gapskratt. Men mest puttrar det på lite sådär behagligt underhållande

”Jag tänker på kärlek är väl värt ett besök”, skriver Norrans recensent Ingela Lekfalk. På bilden Emil Schillén och Anna Söderling.

”Jag tänker på kärlek är väl värt ett besök”, skriver Norrans recensent Ingela Lekfalk. På bilden Emil Schillén och Anna Söderling.

Foto: press

Recension2023-11-24 15:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Liv Strömquist slog igenom 2005 med ”Hundra procent fett” och har sedan dess etablerat sig som en av Sveriges största serietecknare. Hon är vaken, slipad och omfamnande. Det hon iakttar i sin vardag kombinerar hon med fakta som sedan (oftast) blir skarpa satirer och bara ”påpricken” roliga serier. Korta små snärtiga observationer med text och bild som inte kräver en längre dramaturgisk kurva.

undefined
”Niklas Larsson Lirell, Louise Löwenberg, Emil Schillén och Anna Söderling har uppenbart den komiska tajmingen i kroppen”, skriver Norrans recensent Ingela Lekfalk.

De gånger hennes texter sammanställts och bearbetats till scenisk samtidsteater har det oftast varit med framgång. Så även denna nu. Västerbottensteatern har plockat delar från tidigare uppsatta pjäser med manus av Ada Berger efter serier av Liv Strömquist som Julia Marko Nord bearbetat och regisserat.

Det resulterar i en driven föreställning med charmigt publikfriande ingångar. Särskilt när ensemblen engagerat försöker finna kärlek hos människorna i publiken.

I en scenografi bestående av en vit klinisk trappa poppar Niklas Larsson Lirell, Louise Löwenberg, Emil Schillén och Anna Söderling omkring i färgglada kläder. Inlevelsefullt gestaltar de kärlekens snåriga frågor. Särskilt lyfter det då pratet stannar upp och fysiken tar vid. Extra plus till gestaltningen av fåglars kärleksrelationer.  Där Niklas Larsson Lirell visar upp en förvirrad mimik utöver det vanliga. 

Föreställningen hade vunnit på att ha en koreograf. För de fyra skådespelarna har uppenbart den komiska tajmingen i kroppen, vilket ibland pratas bort. Det är lite synd.

Musiknumren, Balladen om Fredrik Åkare, Baby One More Time och Always on My Mind ger sköna tempovariationer som visar på hur Liv Strömqvists bilder kan visualiseras och bli levande.

Den underliggande tonen, om hur utbytbar och förgänglig kärlek kan vara, kommer att dröja sig kvar. Under repetitionerna sade Julia Marko Nord: ”Jag vill att publiken ska få syn på något nytt hos sig själva. En ny tanke, vilket är ganska svårt. För de flesta människor har redan tänkt ganska mycket, är väldigt kunniga och har sett en massa serier på Netflix och allt möjligt”

Om målet med föreställningen var att tänka nya tankar då har Julia Marko Nord lyckats. Det här är en kompakt scenisk produktion med en hel drös nya, eller i alla fall osagda tankar, som presenteras under 90 minuter. Väl värt ett besök.

Fakta

Västerbottensteatern: Jag tänker på kärlek

Längd: 1 timme och 20 minuter utan paus

Manus: Liv Strömquist och Ada Berger
Manusbearbetning: Tora von Platen och Julia Marko Nord
Dramaturg: Tora von Platen
Regi: Julia Marko-Nord
Scenografi & kostym: Sven Haraldsson
Mask & peruk: Helena Andersson
Ljusdesign: Kin Isaksson
Medverkande: Niklas Larsson Lirell, Louise Löwenberg, Emil Schillén och Anna Söderling