Tommy Körberg föddes 1948 i Skellefteå, hans mor var ung och ogift vilket gjorde att han tillbringade sina första månader på ett fosterhem i Västerbotten.
Den till bredden fyllda salongen består av livserfarenhet och respektfull årsrikedom när Sveriges sångväsen ska ge sin Grand Finale konsert. Tillsammans med åtta musiker levereras en musikalisk top notch, première classe, outstanding, maravilloso, vidunderligt tajt och oefterhärmliga 100 minuter. ”Behöver jag verkligen se något mer efter detta”, är en av alla tankar som far runt i huvudet på mig,
Jag är så tacksam över att vara en av de tolvhundra personerna i Skellefteå som denna kväll får sitta och betrakta det kraftpaket av musikalisk styrka, visdom och total scennärvaro som Tommy Körberg uppvisar. Han verkar inte vilja gå hem och det vill inte vi heller. Nästa tanke: ”Låt tiden stå stilla. Må det inte ta slut. Jag vill sitta här och lyssna. För alltid”.
Det är en skärpt gubbe som står på scenen. Inte en tungvrickning eller felsjungen ton. Allt flödar ur honom. I sin eleganta gräddvita kostym (av ett garanterat tjusigt märke) är han ett med nuet. Skör och stark på samma gång. Han har varit på ”dösidan” och vänt om.
Han berättar om minnen med Lena Nyman, Tage Danielsson, Astrid Lindgren, Hasse Alfredsson, Monica Zetterlund och ja... fler därtill. Alla har de lämnat jordelivet. En vemodig påminnelse om att livet är utmätt.
Han är fullproppad med livserfarenheter som han generöst delar med sig. Det han inte pratar om i kväll är att han föddes på Skellefteå lasarett och tillbringade sin första tid på ett fosterhem i Västerbotten. I en tidigare intervju med Norran har han berättat att han blev illa skött och han fick istället flytta hem till morfar och mormor tills mamman träffat en ny man.
Just denna bakgrund är bara en liten skärva av allt som denna mannen varit med om. Humorn är hans verktyg och han får publiken att skratta och applådera när han skämtar om droger, lusten till alkohol, sviktande förmågor i sänghalmen, två skilsmässor och komplicerade relationer.
Tommy Körberg bjöd på minnenas kavalkad tillsammans med livslust. "Judy min vän", "Drömmen om Elin" och "Som en bro över mörka vatten" fick långa varma applåder av Skelleftepubliken.
På en stor fond spelas bilder upp från en svunnen tid. Tommy Körberg berättar roliga minnen om sina kompisar som lämnat jordelivet.
I Grand Finale sammanfattar Tommy Körberg sin musikaliska karriär och låter publiken följa med bakom kulisserna i sitt händelserika liv.
Det outalade traset träffas istället med kraft av hans sjungna ord. Särskilt Georg Riedels enkla visa med text av Astrid Lindgren: ”Fattig bonddräng”. När han står där med oro om hans levda liv räcker till för att få träda in i himmelriket är han så skör att jag kommer på mig med att sitta och hålla andan. Ett extra plus till det suggestiva slagverks-arrangemanget.
Han är sångaren som nyttjar sin samlade sceniska erfarenhet, livsrikedom och röst till max. Vilken kondition gubben har! När han gör ett medley med bland annat discoklassikern ”I will survive” undrar nog de flesta lite nervöst när han ska andas. Musiken och rytmerna poppar runt och det gör även Körberg. Han leker med tonerna, rytm och form. Han gör som han vill, för att han kan.
När skämten gränsar till karikatyrer av gubbighet frågar han publiken: ”Blev ni kränkta nu?” Sedan fortsätter han med nästa ekivoka limerick och publiken applåderar.
Han versioner av ”The winner takes it all”, "Som en bro över mörka vatten" och ”Underbart är kort” ger de gamla låtarna nya dimensioner. ”Stad i Ljus” och ”Anthem” får som vanligt de längsta applåderna. Kul att se Luleåfödda gitarristen Ola Gustavsson fingerfärdigt leverera solon.
Luleåfödda gitarristen Ola Gustavsson bjöd på fingerfärdighet när Tommy Körberg gästade Skellefteå och Sara kulturhus den 8 augusti.
Det är 100 minuters underhållning fylld med anekdoter och imponerande sångprestationer. Scenografin är smart, ljussättningen lyfter konserten och ljudet är utmärkt. Så klart ställer sig publiken upp och applåderar, flera gånger, och självklart blir det ett extranummer. Tommy Körberg avslutar stilfullt sin Grand Finale med: ”Lust till liv”.
”När man är ung och osårbar. Slösar bort någon dag ibland, det finns ju 1000 kvar. Nu är jag varsam om varenda dag jag har. Det är för att jag vet. Att lust till liv, att känna hjärtats slå, bär mig nu som då. Så länge jag kan sjunga ska jag känna lust till liv.”
Må detta icke vara sista gången Tommy Körberg ger sig ut i landet på turné. Det är med viljans kraft jag inte springer efter honom när han går av scenen. Istället ropar mitt inre en vädjan till honom: ”Ät nu dina makaroner, peta inte undan broccolin och håll dig vid liv länge. Kom tillbaka!”