En dag går Henning till jobbet, klädd i kostym. Helt korrekt, för på reklambyrån vars litterära alibi (han är “egentligen” författare) han är väntar ett kundmöte. Men helt rätt blir det ändå inte, för kostymens byxor är korta – shorts – vilket besvärar alla. Och efter mötet stryker han en av kunderna på kinden. Inte bra, men ändå följdriktigt, för kunden är en man och i ”Bli snäll igen” berättar Geir Gulliksen om en man som vid dryga 50 bestämt sig för att bli homosexuell.
Beslutet verkar mindre styrt av känslor än av förnuft. Henning har massor av relationer med kvinnor bakom sig – två av dem har dessutom resulterat i barn – men alla har tagit slut. Henning börjar undra: är det egentligen män han är intresserad av?
Greppet är som gjort för att väcka uppmärksamhet, vilket Geir Gulliksen gjort tidigare. ”Berättelse om ett äktenskap” blev inte mest omskriven för att den 2015 gav honom Nordiska rådets litteraturpris utan för att hans förra hustru tyckte sig ha blivit utställd i den.
Till slut träffar Henning en man, men dessförinnan får vi redogörelser av hans decennier som kvinnokarl.
Nå, den man han träffar har pikant nog en fru som gärna betraktar och deltar i deras sexuella möte och så kan det kanske gå, fast intressantare än det är relationen till döttrarna. Sökande ombytlighet må verka spännande, men barn föredrar stabila föräldrar och denna bistra insikt ger Gulliksens roman ett stänk av den läsvärdhet som den i övrigt inte riktigt har.