Det är välproducerat och tajt. När GES framför låtar som skrivits för minst 20 år sedan. Låtar som har funnits med oss och flätats samman som musikaliska tidsdokument.
Allsången är redan igång. Glada människor som fyllt sina strupar med allehanda drycker längtar efter den två timmars hitkavalkad som snart ska starta.
Och det är nästan magiskt. Eller det är magiskt. Några minuter före de ska äntra scenen upphör det regn som nyss dränkt Skellefteå. Och på himlen uppenbarar sig det ljus som bara finns här i norr.
Sen kommer de. Trion som bildar GES - Anders Glenmark, Orup Eriksson och Niklas Strömstedt.
Och de levererar från första ackordet till sista riffet. Det är tätt, samspelt och fräscht. Trots att det är gamla låtar levererade av tre män i pensionsåldern. Eller kanske därför att.
Orup kan liknas vid en Duracellkanin, han jobbar sig fram och tillbaka över scenen, Niklas vickar på rumpan och ser trygg ut och Anders skrider värdigt över scenen och ser ut att tokmysa.
Glenmark bjuder på sång i världsklass. Han är även personen som producerat fram GES sound.
Publiken de sjunger med. Hela tiden. Textrad efter textrad.
”Människor som vi” inleder. Det är välproducerat och tajt. ”Händerna på täcket” och ”Magaluf” är låtar som skrivits för minst 20 år sedan. De har funnits med oss och flätats samman som musikaliska tidsdokument. Som en del av vår tid.
Samma år som Berlinmuren revs och Ingemar Stenmark vinner världscupen nynnade Sverige till Orups ”Det är bara regn hos mej”. Magi även i kväll när Orup drygt 30 år senare sjunger om regniga inga hjärtan.
Samma år som Berlinmuren revs och Ingemar Stenmark vinner världscupen nynnade Sverige till Orups ”Det är bara regn hos mig”. Magi även i kväll när Orup drygt 30 år senare sjunger om regniga hjärtan.
De tre artisterna har alla unika och framgångsrika karriärer. Men, när de förs samman blir GES en Bugatti La Voiture Noire, vilket är en unik lyxbil som ska tillverkas i ett enda exemplar. Och det är precis vad GES är, något eget. Mer än varje enskilt framförd låt.
De är i musikalisk kontakt. Tillsammans blir de en kreativ essentiell begåvning. Levande lekfullt. En emoji-fest. Hela bandet levererar. Det här är livemusikens deluxe.
Visst är texterna ibland på gränsen, för vår tids politiskt korrekta och lättkränkta rike. Men, det tänker vi inte på ikväll.
Istället så ska de som nämnas bör få extra cred. Tobias Gabrielsson, på bas, Jonas Gröning, på keyboard och Markus Liljeqvist på trummor. Musiker av klass.
Gitarristen Erik Jansson får en egen creddig rad. Han lyfter både Orups och Strömstedts hamrande funktionsgitarrer till och bli en känsla av soundet till en snällare och poppigare version av Dire Straits.
Och medvetet gulliga är de också. Med en pojkbandskoreografi som påminner om 60-talets Beatles.
Trion som bildar GES - Anders Glenmark, Orup Eriksson och Niklas Strömstedt gör pojkbandskoreografi med glimten i ögat.
Och Anders, det är fler i GES-trion som får ta i lite med det fysiska. När Strömstedt ska göra ett klassiskt avslutningshopp ser det lite tungt och ansträngt ut. Men han gör det. GES gör det.
Niklas Strömstedt får ett brakjubel när han modifierar i texten och sjunger; "Den sommaren, vi åkte till Skellefteå och hem igen".
Jag blir faktiskt lite rörd när GES egen version av Danny Saucedo ”In The Club” som blir ”Om jag var han” sätter igång.
”För längesen, när jag var ung. När jag var han, likadan, när jag var han. Det fanns en tid när jag var kung av sång och dans”.
Det råder inget tvivel om att det här är en nostalgitripp som tagits över av en ny generation. Unga människor som inte ens var födda då låtarna skapades kan texterna.
Mödrar och döttrar står tillsammans och vrålar; "Han är en jävel på kärlek". Unga grabbar födda under 2000-talet sjunger allt de kan "Till alla dom som korsat atlanten. Visat att det går. Världen tittar på".
Det här är en allsångsfest över generationer.
Lägg ner det där med avskedsturné. Ni har ju för roligt på scenen. Dessutom behövs ni för sammanhållningen i vårt land. Musik förenar. Så ni har ett för viktigt uppdrag för att säga hejdå.
Jag säger ”vi ses igen”.