Är du obekant med begreppet improviserad melodifestival? Det är som förlagan, men med påhittade artister som inte på förhand känner till bidragets genre, text, melodi eller titel. Genre bestäms av kapellmästaren, titeln väljs slumpmässigt ur en urna med förslag från publiken. Text och melodi är upp till artisten själv att hitta på samtidigt som låten framförs – med andra ord den värsta mardrömmen för oss vanliga dödliga – och det är väldigt, väldigt roligt.
Den 20:e upplagan, säkert navigerat av konferenciererna Malin Åberg och Theresa Eriksson tillsammans med det ständiga kompbandet Mästerskapet och körtrion Sällskapet, är inget undantag. Från inledande discodängan "Bord", framförd av Kusmarkaren och Bellmantolkaren Trubadur-Micke (Jonas Hedlund), till avslutande 80-talshårdrocksbiten "Mitt hjärtas fröjd och eviga längtan" med Kickan (Malin Vispe) – en hybrid av Tina Turner, Pernilla Wahlgren och Linda Bengtzing – är det en enda lång skrattfest.
Vi bjuds på Skelleftehamnsartisten Lule Brännström (David Åkerlund), den enda kvarlevande medlemmen av vokalensemblen Dead Harmony, som gör musikalnumret "Inga extra skott". I hiphop-låten "Skunkarna anfaller i gryningen" möter vi en osannolik duo bestående av Taylor Swift-kopian Terese Grenlind (Anna Stenman) och den levande fantasyfiguren Klaus von Sporre (Albin Avander), som med en kombination av "swag", högklackat, brynja, gummistövlar och svärd gör ett oförglömligt nummer.
En annan duo – Nokus Bokus (Nils Lundqvist och Anna Åsdell) – en tidigare trollkarlsakt som man vanligtvis återfinner på Silja Lines lilla scen, visar prov på såväl magi som mycket fysiskt och visuellt utmanande koreografi i reggaen "Två galna systrar på sjukan". Vajlett Olsson (Therese Hörnqvist) är en absolutely fabulous kvinna med smak för allt underbart i livet och ett scenuttryck som skulle göra Eva Dahlgren överflödig. I a capellan "Bland drakar och drag queens" bevisar hon det.
Särskilt ömkande är Keith Livington (Andreas Anterot), "en stor internationell artist" från England, numera boende i Malmö. I smäktande balladen "Tillsammans övervinner vi hindret" – här framförd som "Together we övervinner all the hinder" på en distinkt brittisk dialekt med påtaglig skånsk brytning – sjunger han självbiografiskt om att se sig själv i spegeln och säga "You are not small and obetydlig", att inte ge upp sin dröm, även när ens fru säger att den är larvig.
Det räcker inte. När rösterna är räknade står New Human Device som vinnare. Duon som består av professorn/hudläkaren Dr. Hälften Bjälftenson (Niklas Larsson Lirell) och en milt uttryckt Björn Ranelid-inspirerad analog AI-poet vid namn Viktor Vindh (Olov Häggmark) vinner med countrysmockan "Nej, nej, släpp mig". Titeln råkar vara skriven av en tidigare Sälteatermedlem, Ellenor Lindgren, som sitter i publiken. Som pris får hon gå hem med skulpturen "Sångfågeln".
Skellefteå är en plats där vi är bortskämda med skickliga kulturarbetare. Det blir extra tydligt en kväll som denna när ett stort antal av dem möts. Allt från skådespelare och musiker (stor eloge till briljanta Mästerskapet och Sällskapet) till scentekniker av olika slag gör showen till en händelse som får oss att aldrig vilja se en vanlig melodifestival någonsin igen.