Bolaget drog en stor publik till konserten natten mot lördagen.
Dalarna. Landskapet har gett oss så mycket. Vår första kung. Den svenskaste av folkmusik. Kalle Moraeus och Orsa spelmän. Jussi Björling. Men också Bolaget: Den unga kvartetten som symptomatiskt nog blev till under en fest har blivit kända för sina mer eller mindre muntra fylleskildringar. Där ingår de i en anrik svensk tradition som åtminstone sträcker sig tillbaka till Bellman och senare singer/songwriters som Eddie Meduza, Svullo och Kenneth & The Knutters. Alla generationer har sitt Bolaget.
När dessa dalmasar nu raglar in på Norrvalla möts de som frälsare av en jättepublik. Sannolikt har de bränt hela gaget på pyroteknik, men de är jätteglada och levererar likt en kulspruta låtar som ur olika (nåja) perspektiv beskriver varierande nivåer av berusningsgrad, bakfyllor, allmän idioti och kräkningar. Efter sisådär 15 stycken tänker jag att nu kan det väl rimligtvis inte finnas fler sätt att göra det på. Då kommer "Fem komma tvåan" och motbevisar allt!
Bolaget togs emot som frälsare på Norrvalla.
Men det är bara att kapitulera när tusentals människor kring 01-snåret på morgonen med närmast hysteriska röster vrålar "Jag kommer ta mig hem ikväll igen!". I den något skelande blicken på en inte oansenlig del av dem ser jag att de verkar tro på de orden. Och jag håller tummarna för dem. Annars ligger en annan låt, "Kan inte gå", närmare till hands. Det visar sig väl.
Bolaget
Bäst: Humorn och glädjen
Sämst: Bristen på variation
Betyg: 3