”De oskiljaktiga” tilldrar sig på 1920-talet och handlar vänskapen mellan de båda flickorna Andrée och Sylvie som möts i 9-årsåldern i en katolsk skola. De kommer båda från överklassen, med strikta katolska ideal. Andrées familj är rikare och mer kyrkligt aktiva än Sylvies, som förlorat pengar under kriget. Hon har många syskon och döttrarnas uppfostran är styrd till att bli ett gott parti eller att bli nunnor.
Flickorna är intelligenta och ambitiösa. Andrée som vågar vara mer näsvis mot den stränga ordningen och har många talanger vinner Sylvies beundran och kärlek. Andrée har även en olycklig kärlekshistoria med en pojke som stoppas av hennes familj och känner inte för Sylvie på samma förälskade sätt.
Det är i samtalen som de båda flickorna utvecklas, men relationen får ett hastigt slut när Andrée dör i hjärninflammation endast 21 år gammal, hårt pressad av din familj. Det är en välskriven och lättläst roman som sätter blickfånget på hur svårt det är att bryta sig loss från familjens-, samhällets-, den förhärskande religionens normer, vilket många kvinnor även idag brottas med.
Det stöd flickorna hade i varandra banade säkert väg, för den Beauvoir senare blev i sällskap med Sartre och Camus. Vill man läsa vidare så rekommenderar jag hennes självbiografi ”En familjefickas memoarer” från 1958 där ämnet fördjupas.