Här finns förvisso en svensk stjärnspelare, med sina nästan två meter och 100 kilo fysiskt snarlik Zlatan Ibrahimovich, men intementalt. Gustav Magnusson verkar nämligen vara en ödmjuk och trevlig kille, liksom sin bäste kompis Benson Alkana, lika lysande på planen men på grund av sin mörka hy utsatt för publikens spott och spe.
Matcherna och målen hamnar ändå i skymundan av det skumma spelet vid sidan om planen med penningsugna agenter, hänsynslösa klubbägare och fixade resultat och som om det inte skulle räcka har författaren också klämt in några terrorister, på väg att skrida till verket. Mot bovarna står åklagaren Ester Eldh och hennes italienska chef Fabia Moretti och bitvis blir det väldigt snårigt, men jag inbillar mig ändå att Malin Thunberg Schunke, som är docent i straffrätt och har arbetat som åklagare, är sakkunnig.
Dessutom älskar hon fotboll, men det räcker inte. Enbart klubbnamnet Hellburn United klingar för illa för att tas på allvar och även om Schunke kan sin kriminalitet och juridik förmår skildringarna av händelserna utanför planen inte engagera tillräckligt mycket för att ”Bara ett spel” ska gripa tag i sin läsare.