Jag skrev bara om tre böcker i höstas. Beställde hem flera; men de övriga fäste inte.
Författaren till den ena av de tre heter Conny Palmkvist, handlar om en äldre man på ett boende där man tror han svamlar om att ha försökt bli cowboy i Amerika som ung. Poängen är att det faktiskt är sant.
Det nya årets första blir av samma författare. Nu tydligen helt dokumentär. ”Nästan bra på livet” börjar på Helsingborgs BB.
Året är 2011, och Connys fru M har drabbats av havandeskapsförgiftning. Förlossningen slutar lyckligt. Men barnet, en flicka, visar sig snabbt ha gomspalt.
Gomspalt går att operera. Värre är, att i efter hand förstår föräldrarna att det är svårt att få en känslomässig kontakt med Lova.
Hon behöver mer tillsyn än de flesta andra barn, och skapar sig en egen värld dit det är svårt att komma in.
Eget språk, ritualer, svårt att sova, mycket begränsat med mat som kan accepteras. Diagnosen blir autism med en måttlig utvecklingsstörning.
M är förskollärare till yrket, vilket underlättar. Conny har det värre att finna sin roll. Under en kritisk period flyr han alltmer in i sitt skrivande.
Så småningom, efter att Conny själv sökt vård, sker en vändning. Lova har också så sakteliga utvecklats. Hade turen att komma till en bra förskola, kan nu börja i en liten skolklass för barn med särskilda behov.
Både hon och pappan har fått lite mera koll på livet. Ska jag alls skriva om fler böcker, kommer jag att fortsätta hålla koll på Conny Palmkvist.