Titeln syftar på en liten flicka som blir brutalt mördad, tiden är 90-talets mitt. Elin hade en nio år äldre bror, Axel. Han klandrar sig - helt i onödan - över att han inte varit tillräckligt vaksam på sin lillasyster när hon försvann.
Tjugo år senare har han studerat till och börjat verka som präst. Ett yrke som verkligen handlar om existensen, inte minst då frågor om skuld och skam och livets mening. Och så då kärleken. Axel fattar tycke för en ung kvinna, Marie, uppväxt i en grannby. Marie har två bröder, det finns röster för att antingen den ene eller andre av dessa kan ha rövat bort och tagit ihjäl lilla Elin. Något som givetvis även i nutid komplicerar förhållandet mellan Axel och Marie. Kan Axel satsa på henne, eller hellre Julia som han träffat via kyrkans verksamhet?
Efter diverse förvecklingar får historien sitt slut. Stig Sandströms bok är inte alls ointressant. Men den känns lite ”o-färdig”. Som kriminalroman förvirrar den åtminstone mig. Men när Axel mår alltmer dåligt och ger upp prästyrket, för att han är i akut behov av psykoterapi, hänger jag med. Där, och i våndorna över hur han själv ska våga bilda familj, har Stig Sundström lyft en hel radda allmängiltiga poänger.