Du gissar, utifrån efternamnet, rätt. Släktens rötter finns i Italien där Francesco Bacoccoli föddes och växte upp. I Sverige hamnade han sedan han träffat en svensk kvinna, Tomas mamma, och här skapade han också en karriär som antikivitetshandlare. Tack vare läraktighet, näsa för branschens egenheter och en tänjbar inställning till ärlighet blev han en av branschens stjärnor, verksam lite varstans i världen och alltmer förmögen.
Men privat var han på många sätt en usling som toppred både Tomas och hans mamma, som han var konstant otrogen mot. Allt skulle ske på hans villkor, hans vilja var den enda som räknades.
Till slut får mamman nog och tar ut skilsmässa, medan Tomas håller så mycket avstånd som möjligt. Men en dag inser han att fadern drabbats av demens och gör vad som kan verka överraskande: engagerar sig till hundra procent. Det börjar med en resa till Umbrien, där fadern håller till på sin förfallna vingård och fortsätter med att han och hans fru lämnar blomstrande yrkesliv i Stockholm och flyttar till vingården och den alltmer vårdkrävande pappan. Det blir en kamp på många plan, inklusive mot lärare som stämplar nyinvandrade barn som inte talar italienska som idioter. Både den och berättelsen om Francesco Bacoccoli gav mig, inte minst för att sagorna är sanna, en läsupplevelse.