Upptakten till nedsabling? Inte alls, för hur slitet det än börjar vara tycks konceptet hålla för hur många polisromaner som helst, bara man behärskar garneringen.
Det gör Katrine Engberg vars ”Köpenhamnsserie” om polisinspektörerna Jeppe Kørner och Anetter Werner har sålts i nästan en miljon exemplar.
Hon följer heller inte standardupplägget stoiskt, för mordet föregås av en kidnappning och sonen kommer inte från vilken familj som helst, utan en dysfunktionell och stenrik. Och lite senare hittas hans lärare död och Jeppe klantar till familjelivet med sin sambo och hennes barn och Anette har en bebis och en snäll och fin make, men blir ändå lysten på en mer spännande typ, en av dem hon förhör.
Ja, det är en soppa, men ingen pusseldeckare. Innan mördaren/kidnapparen på de sista sidorna avslöjas är det omöjligt att lista ut vem han/hon är, även det en av genrens nutida egenheter. Ett konstaterande som inte heller det är första draget i en sågning, för ”Vådaskott” visade sig vara tillräckligt spännande och händelserik för att hålla mig intresserad ändå till slutet. Det betyder inte att Katrine Engberg åstadkommit stor litteratur, men att standardupplägget är hållbart och hennes variation på temat är habil.