Alla har en förlust bakom sig och har blivit svikna i sitt liv. Inte minst den unga Laura som efter en trafikolycka som barn inte kan hantera sin ilska och skär sig för att lätta på trycket. Hon övernattar på en husbåt i London hos en ung och inte helt sympatisk man vid namn Daniel, som senare hittas brutalt knivskuren.
Hans granne Miriam bor på en husbåt intill och jobbar på en flytande bokhandel där hon inte får ha kontakt med kunderna för att hon är så otrevlig. Också hon bär på ilska och ett dramatiskt förflutet.
Övriga inblandade är den mördade Daniels mor, Angela, avliden, och hans moster Carla med maken Theo. Parets lille son omkom som liten och relationen till Angela är komplicerad då pojken var hos henne då han ramlade ut från en balkong och dog. Vems felet var kan diskuteras.
Den vilsna Laura hittar en själsfrände i en gammal förvirrad dam, Irena, och hjälper henne med inköp. Men denna blir också Lauras förtrogna när hon blir allt mer insyltad i mordet på husbåten. Den gamla är inte så borta som omgivningen tycks tro.
”Ur förtärande eld” är mångbottnad och välskriven. Vi får en allt större inblick i de inblandades tankar och förflutna. Många skulle kunna ha mördat Daniel i affekt, av olika anledningar. Och så småningom utkristalliserar sig en oväntad upplösning.
Jag tycker att Paula Hawkins tredje thriller är klart bättre än debuten, succéromanen ”Kvinnan på tåget” som också blev film. Den är Inte lika obehaglig.