Research kan göras på olika sätt. Ta amerikanska Elisabeth George med de årslånga, minutiösa miljöstudierna i England, de som ska bilda felfri fond för romanerna om kommissarie Lynley. Anna Fock är hennes raka motsats: hon har besökt både Ryssland och Estland, men bara för korta turistvisiter – men lika fullt utspelar sig hennes böcker där, med stadsskildringar som verkar fullt trovärdiga, i varje fall för att ge dem stämpeln ”flanörromaner” och ge henne Vi:s romanpris för ”Väderfenomen”. Udda är möjligen också att hon varvar skrivandet med halvtidsjobb som bilbyggare på Volvos Torslandafabrik.
Liis är en bit över 30, vilket oroar hennes väninna Lisanne som tjatar om att Liis måste söka kärlek på Tinder, vilket hon inte är det minsta intresserad av. Ändå träffar hon karlar, blir rent av kär i en av dem och mer må inte sägas, men glöm inte att Liis vardag varken är rosa eller rosenröd utan just grå och kanske är det just det som fängslar? Hon är en riktig människa, med svagheter (inte minst alkohol) men också livskraft och drömmar – hur är det med Madis, pojkvännen, är han verkligen på Filippinerna och kommer han tillbaka – och hennes personlighet, livet på båten och brokiga galleri av vänner håller mig intresserad över alla de 227 sidorna.