Historien inleds med ett försvinnande. Två ryska småflickor, elva och åtta år, är hänvisade till att klara sig själva medan den ensamstående mamman arbetar. De plockas upp av en främmande man i en bil och försvinner spårlöst. Händelsen skapar rubriker och rädsla bland befolkningen och de ”främmande” gästarbetarna – tadzjiker, uzbeker – misstänkliggörs.
I en mindre stad där evener (renskötande ursprungsbefolkning) bor har ett liknande försvinnande rapporterats, men det negligeras och förklaras bort som en rymning och polisen agerar inte. Berättelsen skildrar ett patriarkalt samhälles kvinnoförtryck, misogyni och utsatthet. Hur brott mot kvinnor påverkar alla kvinnors vardag och frihet. Den ger även en inblick i ryska förhållanden när det gäller etnicitet och klass.
Ryssar värderas högre, benämns som ”vita”, med det kanske beror på att det är skrivet av en amerikan. Klassfrågor berörs också i en situation där några av de inblandade från ursprungsbefolkningen studerar vid universitetet och har svårt för att tänka sig att återvända till det traditionella livet i byn. Romanen är välskriven och spännande. Det märks att författaren har vistats på platsen och naturskildringarna, som jag brukar tycka är tråkiga, är här så inspirerande att man nästan börjar drömma om att resa dit.