I första delen, Bomullsängeln, blev den gravida Hilda utsparkad från bondgården och fann sitt levebröd som textilarbetare i Wasa. I den andra delen, som utspelas efter kriget fram till 70-talet, flyttar Hildas båda barn från arbetslösheten i Finland till Sverige.
Jonni hamnar i textilbranschen i Borås och blir fackligt engagerad, vilket ger inblick i fackligt arbete, där jämställdhet och lika lön är brännande frågor. Greta kommer först till Stockholm som servitris men reser sedan till London och blir barnflicka i en förmögen familj. Där hamnar hon i en värld med litteratur, musik, mode och möter både Liz Taylor och Frank Sinatra. Hon tar del i familjelivet på ett sätt som inte känns helt realistiskt även om de är inte är konservativa.
Klockan tickar och efter några år flyttar hon tillbaka till Sverige och bildar familj. Trots drömmar om ett annat liv följer hon sitt sociala arv och börjar på Algots fabrik i Skellefteå. Äktenskapet blir olyckligt och kontrasten mellan livet i London och Skellefteå är bitter. ”Kvinnorna gick i allvädersstövlar och blekta blå täckjackor och på julfesten hade de leopardmönstrade blusar och blåskuggade ögon”.
Alakoskis ambition att i ett kvinnoperspektiv skildra de större dragen i samhällsutvecklingen och migrantberättelsen är berömvärt. Ibland kan ambitionen med romanen överskugga berättelsen så att den tappar fart, men överlag är det här sällan skriven historia som väcker tankar om hur arbetsvillkor och socialt arv styr våra livsval.