Bo Kaspers Orkester: ”Ett nu i magi”

Konserten börjar i det lilla intima formatet och avslutas med ett niomanna-band framför en dansande Skelleftepublik.

I sin bronsfärgade manchesterkostym och matchande hatt bjuder Pitefödda Bo Sundström på okonstlad och sjåsfri förtröstan. Det måste vara den raspiga rösten, hans sätt att förmedla text, tillsammans med den samspelta orkestern, som får oss att bara slappna av.

Bo Kaspers Orkester har spelat tillsammans i trettiotre år och givit ut fjorton album.

Foto: Ingela Lekfalk

Bo Kaspers Orkester har funnits med länge. Vilket gör att de liksom hör till. I alla fall för den mer mogna publiken som kommit till Sara kulturhus. Hela bandet kommunicerar ett stort ”Gott att vara”, ”Gud ger ingen allt” och ”Håll ut”. Och vi håller med. Det är precis som Sundström påpekar: ”Allt var inte bättre förr”.

Konserten inleds med en ensam kontrabas som fylls på med gitarr, congas och sång: ”Du och jag är i ett undantag”. Mats Schubert, spelar med melankolisk finess på sitt dragspel. Det här är musikens hantverkare.

Bo Sundström dansade sig igenom konserten och visade även upp nya koreograferade steg.

Foto: Ingela Lekfalk

Under mitten av 80 -talet köade folk utanför Stadspuben i Luleå för att höra Schubert, som då hette Asplén, spela. Han var stadens underbarn som kunde få tangenterna på synten att låta som ett Pink Floyd solo à la Comfortably Numb. Det var tider.

1994 gjorde Schubert det legendariska pianosolot till en av bandets genombrottslåtar "Hon är så söt när hon sover".

Fast det var ju inte bättre förr, för då var ju till exempel inte musikern Ida Sandlund från Norrfjärden med i Bo Kaspers Orkester. Hon är en stjärna.

Musikern Ida Sandlund sjöng duett med Bo Sundström.

Foto: Ingela Lekfalk

I kväll är alla på scenen så samspelta att de liksom sitter ihop. Själavårdande melodier avlöser varandra. Visst kan det stundtals bli förutsägbart. Men ändå inte. Det finns en nerv hos Bo Kaspers Orkester som gör att de efter alla sina år som band fortfarande känns aktuella. ”Vi kommer aldrig att dö” har fått en annan innebörd och John-Erik ”Jonne” Bentlöv trumpetspel i introt är ett nu i magi.

Bo Sundström ger Skelleftepubliken betraktelser från livet.

Foto: Ingela Lekfalk

I mellansnacket till ”Håll ut” skrattar Sundström till och ger sin bandkollega Malmgren en kram. Såklart har de under sina år haft slitningar i bandet. Men de klarade av att hålla ut och hålla ihop. Tack för det.

Det är precis som Sundström sjunger: ”Ibland så når man ända fram, ända fram, ända fram”. Så sant som det är sjunget. I kväll, liksom många andra kvällar, nådde Bo Kaspers Orkester ända fram.