Hans hit "7 Years" från 2016 har streamats över en miljard gånger.
”Once, I was seven years old, my mama told me
Go make yourself some friends, or you'll be lonely”
Lukas Forchhammers nya låtar är ännu okända för den breda publiken. Vilket är lite synd. För det är tajt välbyggd musik som framförs ösigt känslosamt. Många av låtarna är enkla pianodrivna sentimentala ballader som i kväll bevisar att de tjänar på att framföras live.
För ikväll levererar hela bandet.
Under första låten "Happy Home" står publiken stilla. Nästan andlöst. Lukas Forchhammers pitch är overkligt perfekt. Sen är konserten igång.
Lukas bortgångna far finns med i det avspända mellansnacket och som en röd tråd i många av låtarna. Det är även faderns efternamn, Graham, som gett bandet sitt namn.
Lukas Forchhammers texter är självbiografiska berättelser om att vara människa. Reflektioner över livet vi har på jorden återberättar han med ömhet och svärta.
Han blir även stundtals själv märkbart berörd. Särskilt när han kastar ut sitt hjärta till oss och sjunger "Better Than Yourself", en svällande, orkesterstödd ballad. Det är galet bra.
Det finns många artister som sjunger låtar de inte skrivit själva. Lukas skriver sina egna texter och det känns. Mycket. Den här kvällen var så oändligt mycket mer än lättsmält pop. Mer ett delande av livets stora och små besvärligheter.
Ungefär 15 låtar in i konserten känns bandet dock lite trött och låtarna lite för likadana, men då sparkar de igång med ny energi och hela Sara kulturhus gungar. Skelleftepubliken lyser med sina mobiler, applåderar, vill ha mer, sjunger och dansar och när ”Love Someone” börjar är allsångsviljan på topp.
Scenografin och den skickliga ljussättningen förstärker känslan av att vi tar del av en världsartist. Hela konserten är snyggt förpackad, från mellansnack till kör-arrangemang. Under sista delen av konserten dras tempot upp och en ösig version av ”Mama Said” framkallar kvällens största och längsta jubel.
Efter det självklara extranumret med "7 Years" avslutar Lukas Graham hela konserten med låten "Funural". Det är som ett grådis blandat med en oväntad stark fullmåne. Ni vet en sådan där som man minns för att den oväntat lyste upp den annars så svarta natten.
Det är som något särskilt med denna artist. Han är helt enkelt tänkvärd.
”Everyone welcome to my funeral
Everyone I know, better be wasted
You know I would pour one up
'Cause the way I lived, it was amazing”