Redan tidigt på lördag förmiddag börjar en Benjaminfeber ta fart i staden. Någon har sett honom promenera på Storgatan, sjunga med Dad Harmony och äta världens godaste bulle från Sødebrød. Plötsligt sitter han och käkar lunch på Paolos. Bredvid hans bord ringlar strax en kö med folk som vill föreviga ett ögonblick med honom.
Vad är det som får stor som liten att tindra runt denna gosse? Han är väl ändå en helt vanlig kille? Nä, knappast. Någon dussinvara är han inte. Han är mer en kombo av en vänligt Bamse, bitvis en ängslig Lille Skutt och på kvällens Summertime-scen en dansande stygg varg.
Bandet börjar spela, unga flickor ropar hans namn och den artificiella röken är tät. Sedan står han där och rullar på höfterna, juckar och slänger ut filmstjärnekyssar till publiken. Benjamin Ingrosso äger sin scen och marken på Norrvalla pulserar.
Basförstärkarna dunkar in extraslag i fansens blodomlopp, ljuset är effektfullt och musikerna tajta. Som festivalgig är det 50 effektfulla minuter.
Benjamin känns superlycklig över att få vara här denna ljusa somriga lördag. ”Skellefteå, jag fucking dör för er”, ropar han och möts av ett vrålande jubel.
Publiken sjunger inte med, de skriker med full styrka ut textrad efter textrad. Ett par tjejer gråter när han böjer sig ner och vinkar till dem. Om Benjamin Ingrosso någon gång varit orolig över att inte gå hem hos den mer blandade festivalpubliken så kan han lugnt släppa det.
Han har snarare en påverkan som innebär att ingen vill gå hem. Mer stanna kvar i en evighet och ta del av hans energi som troligtvis, om den gick att omsätta, skulle kunna stå för hela Northvolts elförbrukning de kommande tre åren.
Det är dock bitvis svårt att höra honom sjunga, trots att ljudet med största sannolikhet spränger arbetsmiljöverkets decibelriktlinjer för utomhusmiljöer. För Skelleftepubliken tokskrålar, särskilt till ”I min lägenhet”, "Det vackraste”, ”Smile” och... ja Skelleftepubliken sjunger faktiskt mest hela tiden.
Det är en mäktig stämning. Någon låt må vara lite medioker, men förvandlas till en vibrerande nitroglycerinblandning när denna tjugofemåring framför dem. Han har ett starkt artistiskt id. Alltifrån rörelsemönster till val av pauser och fraseringar i de egenskrivna textraderna.
Såklart kommer alltid några låtar att saknas, för musikfenomenet Ingrosso har en mäktig låtkatalog för sin unga ålder. Han har gjort allt från svensk visa till dov suggestiv club-pop. Ena dagen står han i vit kostym med Kungliga Filharmonikerna och andra dagen i klackisar, glittrande remmar och åtsmitande byxor på festivalscenen. Han gör lite som han vill, för att han vill och för att han behärskar det.
”Barnasinnet” och ”Allt det vackra” kommer troligtvis att bli svenska klassiker. Den här gossens färd genom Sveriges festivalscener är helt klart värd att upplevas. För Benjamin Ingrosso, du är en riktig stjärna.
Fakta
Benjamin Ingrosso Skellefteå Summertime
Bäst: Allt det vackra
Sämst: Motvilligt Queens, fast den var ändå bra
Betyg: 5
Låtordning: Honey boy. Dancing on a sunny day. Tror du att han bryr sig. I min lägenhet. Se men inte röra. Heart of glass. Allt det vackra. Långsamt farväl. Barnasinnet. Smile. Queens. Tänd alla ljus. All night long.