Det första man tänker är ”Sally Rooney” och inte utan anledning, för även Naoise Dolan är irländska, har pluggat på Trinity College i Dublin och skrivit en succébok som ska förvandlas till tv-serie. Det andra man tänker, lite misstänksamt, är ”rida på vågen” och ”Normala människor II?”, men då får man tänka om, för med "Edith och Julian" har Naoise Dolan åstadkommit en alldeles egen och udda roman med stora kvaliteter.
Den utspelas i Hongkong där Ava, en 22-årig irländska, försörjer sig som språklärare för besuttna lokalbors barn. Lönen är låg, räcker bara till sjaskigt kollektivboende, men så träffar hon den flera år äldre Julian från England som gör bankkarriär och har en stor och flott lägenhet där han erbjuder Ava boende. De gillar varandra, har rent av då och då sex, men bara på kompisbasis, för kärlek klarar inte hans tuktade känsloliv av och inte heller är det vad hon trängtar efter, inte med honom.
Då brinner det till desto mer mellan Ava och Edith som är infödd advokat och fortfarande bor hemma hos sin mamma. Samtidigt finns där en fortsatt bindning mellan Ava och Julian och den dissekerar Naoise Dolan lika hängivet och vällustigt som hon analyserar skillnaden mellan den brittiska engelska hon förväntas lära rikemansbarnen och Honkongbornas variant.
Det är krångligt och lite nördigt men också skarpsynt och roligt, och dessutom: är det ändå kärlek du är ute efter kommer du inte att bli besviken.