Hon är ingen främling i Skellefteå och har tidigare uppträtt på såväl En Flotte som Trästockfestivalen, båda mycket uppskattade framträdanden. Jag misstänker att den bilden är snarlik var Linnea Henriksson än uppträder.
Hon är en av svensk pops främsta förgrundsgestalter sedan tidigt 10-tal och är idag ett namn med stor pondus som låtskrivare och artist. Med ett ständigt ben i jazzen och visan och ett annat i soul och r’n’b skapar hon ett eget välarrangerat och komplext sound som är svårt att värja sig emot.
För prick en månad sedan släppte Linnea Henriksson sitt fjärde album, det första på sex år. Vad har hänt? Tja, en pandemi bland annat. Den satte spår. Men den största förändringen sedan vi senast såg henne är att hon har blivit mamma. Det är få saker i livet som så drastiskt kan ge en människa så många nya perspektiv och så många ofta helt motsägelsefulla känslor som att bli förälder.
Är du en tänkande och skapande individ som Linnea Henriksson tar du in allt och förvandlar det till någonting som är vackert och igenkännande, insiktsfullt och tröstande. Det är sublimering i dess mest förträffliga form.
När hon nu står på Scen 2 med sitt femmannaband ligger störst fokus på det nya albumet ”Det lilla”. Men det finns inget litet med verket utan handlar snarare om hur de till synes små sakerna i livet kan visa sig ha störst betydelse. Livet – ovisst, jävligt och helt fantastiskt berusande i sin natur – ska pågå och vi ska förhålla oss till det bäst vi kan.
Man kan nog inte beskylla Linnea Henriksson för att någonsin ha varit direkt lättsam, men de nya låtarna visar upp en mognad och en vackert klarvaken syn på tillvaron.
Det är ofta lågmält, men inte utan undantag som i den rasande samhällskritiska skildringen av samtiden i ”Du får det att handla om henne” om det absurda i att kvinnor fortfarande år 2023 skuldbeläggs för övergrepp de utsätts för.
Det är bra på skiva, det är ännu bättre live där artisten får möjlighet att ge oss omständligheterna kring varje låt och konserten har ofta karaktären av en berättarföreställning. Ibland genomtänkt, andra gånger mer improviserat, levande oavsett. Och dynamiskt.
Med ett enormt kompetent band färdas vi på en förtjusande resa i ett landskap där det storslaget svulstiga möter finstämda ömtåliga toner. Körarrangemangen är helt otroliga.
Det handlar aldrig om några stora gester på scenen, med ett tydligt undantag för Håkan Hellström-doftande ”Halmstad”, kvällen till ära Skellefteanpassad med strofen ”Ikväll så skapar vi nya minnen, vi ska leva som unga igen, försten i älven vinner”. En blinkning till hennes uppträdande på En Flotte som avslutades med ett (frivilligt) dopp.
Det är modigt att ägna så mycket uppmärksamhet åt ett rykande färskt album. Men Linnea Henriksson är bevisligen inte mycket för att titta bakåt. Det hedrar henne. Och visst får vi vår beskärda del av nostalgi också. Väl avvägt behåller hon greppet om publiken och släpper aldrig taget genom att portionera ut några givna endorfinkickar:
Supersentimentala dansbandsdängan ”Den stora dagen” som blev ett stort utropstecken i samband med artistens medverkan i Så mycket bättre 2018 är ett exempel. Mästerverket ”Säga mig” som är låtskriveri i absolut världsklass och den i särklass bästa låt som Beyoncé inte har gjort, är ett annat.
Och ”Lyckligare nu” förstås.