"Det var lättare än jag trodde att koppla bort kamerorna", säger Andreas Mattsson som är obekväm med att se och höra sig själv prata i tv.
Att prata i tv är ”ingen favoritsysselsättning”, men att titta på årets ”Så mycket bättre" har ändå varit uthärdligt som han uttrycker det.
Flera har sagt att du känns förvånansvärt avslappnad framför kameran.
– Vad bra. Man slutar ganska fort tänka på att det är kameror. Det är ens nya kompisar man fokuserar på.
I Mattssons första avsnitt fick tittarna höra ”Känns som 85”, Cherries ”Känns som 05”, men med perspektiv från Svartudden, Piteå och hans egen tid som 18-åring med förälskelser, Live Aid och musikdrömmar.
– Jag tänkte hela tiden att musik kommer att vara en hobby, men drömde hela uppväxten om att få göra en skiva.
Han drömde försiktigt och hade backup-planer.
– Först skulle jag bli läkare, sedan skulle jag bli arkitekt. Sedan började det gå bra för Popsicle.
Utöver epitet som svenska indiepopens flaggskepp blir Popsicle ibland ihågkomna för Grammisgalan 1993 när Fredrik Norberg (gitarr/sång), avslutade ett kort tacktal med orden ”hoppas Arvingarna dör i nån tragisk bussolycka”. Självklart dyker händelsen upp i ”Så mycket bättre”. Andreas Mattsson hoppas att den kan läggas till handlingarna.
– Det där har ju förföljt oss, välförtjänt kanske, men jag anade att ämnet skulle dyka upp.
Hur minns du händelsen?
– Ungefär som det var. Vi var fulla och icke-mediatränade. Plötsligt stod vi på scen. Det var ju inte jag som sa det. Jag kan inte prata för honom, men i princip var det så. Vi sa precis som vi skulle ha gjort hemma i soffan eller i en bar, men plötsligt var vi i direktsändning.
Var du besvärad?
– Vi var ju ett band. Jag ville inte att någon skulle dö, men det var en stark lojalitet inom bandet och vi såg oss som små i förhållande till musikbranschen och kände att vi slog underifrån. Jag vet inte om jag kände mig besvärad.
Tyckte ni illa om Arvingarna?
– Nä, det var väl dansband vi inte gillade. Men det var då. Vi kände oss utanför musiksystemet. Det var väl lättast att klanka ner på dansband. Det är en ganska tydlig genre.
Uttalandet fick mycket uppmärksamhet.
– Jag var inte mest utsatt, men Fredrik drog ur telefonjacket. Så fort han stoppade in det ringde det. Det gjorde det i flera dagar. Jag tror att det var ett ganska stort uppbåd.
Det var media som ringde?
– Ja. Några skivhandlare hörde av sig till skivbolaget också: ”Dom där vill vi inte sälja skivor av”.
I ”Så mycket bättre” träffar Andreas Mattsson Arvingarnas Casper Jarnebrink för första gången.
– Det var hellugnt direkt. Inget konstigt.
Kan han garva åt det där i dag?
– Ni får se på lördag. Det är inget han tänker på dagligen, så mycket kan jag säga.
Daniel Adams Ray, Maxida Märak och Andreas Mattsson i kommande avsnittet av "Så mycket bättre". "Jag tycker att alla jag träffade är superbra. Jag har ingen favorit. Det var ett väldigt bra gäng", säger Andreas Mattsson.
Andreas Mattsson har fått fina recensioner för nya albumet ”Soft rock”, ett stillsamt verk där innehållet går åt samma håll som Cherrie-tolkningen. "Kvällen väntar" är en låt som lyfts fram. Den bär med sig ögonblick från Sunderby sjukhus när hans mor, som gick bort för två år sedan, låg på sitt yttersta.
– Jag tänkte att det där har jag inte varit med om förr. Många har varit det och det skulle kunna finnas en igenkänning, eller att man får en aning om hur det kan vara.
Det känns väldigt nära, en skildring av ett långsamt farväl?
– Precis. Det är väl så. Jag tycker att det svåra med att skriva låtar är att hitta på vad jag ska skriva om. Det här var en erfarenhet som jag tänkte kunde bli någonting.