”En julsaga” Charles Dickens skrev den 1843.
Det är nu drygt trettio år sedan Bobo Lundén började med teater.
– Jag skulle ju egentligen bli rockstjärna. Men så såg jag en konsert med Prince på 1980-talet och den var så jäkla bra, så jag tänkte att jag lägger ner projektet, berättar han. Bättre än så här kan det ju knappast bli.
Han var 18 år när han började med teatern. Han skrev musik till en ungdomsmusikal och utbildade sig sen till teaterpedagog. Att han hamnade inom teatervärlden var en slump, eftersom han inte kommer från en kulturfamilj.
Men efter det har provat på det mesta inom teaterområdet, men det är numera regi och dramatik som är hans huvudsyssla.
Han har gjort nästan allt, från musikaler till allvarlig dramatik på scener runt om i Sverige och Finland. Dock aldrig opera, vilket han tycker skulle vare en utmaning.
Just nu sätter han upp ”En julsaga” av Charles Dickens, som har premiär den 19 november på Västerbottensteatern.
– Jag är väldigt glad över att återigen få arbeta här på teatern, att få komma tillbaka under en längre tid. Det är ett mycket inspirerande hus att vara konstnär i.
Relationen till Västerbottensteatern har funnits en längre tid.
– När jag kom hit för 15 år sedan och fick se Caj Nyqvist stå på scenen och spela på sina specialbyggda trummor och tvättmaskinslock blev jag helt tagen! Vi snackade om att vi någon gång skulle jobba ihop och nu gör vi det, säger han.
Research som är A och O för Bobo. Inför ”Darling Dorotea”, som han skriver tillsammans med teaterns dramaturg Tora von Platen, har han intervjuat invånare runtomkring i Västerbotten. Själva skrivandet kan sen ofta pendla mellan himmel eller helvete. Men med god planering och stor självdiciplin har det hittills alltid givit resultat.
– Men jag är en hantverkare och lägger inte min tillit på någon ”gudomlig inspiration”. För mig blir det oftast transpiration, säger han med ett leende.
Bobo vill att teatern, förutom att underhålla, även ska vara ett verktyg för det samhälle vi lever i.
– Konsten måste vara gränslös i sin tanke, orädd i sin provokation och med främsta mål att väcka känslor, frågor och tankar inför nuet och framtiden, avslutar han.
Men jag är en hantverkare och lägger inte min tillit på någon gudomlig inspiration. För mig blir det oftast transpiration
Bobo. Hans arbetsplats för de kommande ett och ett halvt åren. Foto: Veronica Häggmark.