Fint inslag. Tiffany Kronlöf och Thom Gisslén har skrivit den mesta musiken, som höjer "Slå pattarna i taket!" ytterligare.
Vid första ögonblicket är det lätt att bli lite snurrig av "Slå pattarna i taket!". Scenografin har en sådan där härlig 1980-talsestetik, med neonfärger och knäppa mönster, och inom några sekunder hugger systrarna Bianca och Tiffany Kronlöf. Det finns helt enkelt väldigt mycket att lufta under de 90 minuter föreställningen pågår.
Mediekommentarer inleder det hela innan duon, tillsammans med bandet, river av klassikern (visst faller den väl ändå inom den ramen?) "Så jävla PK!". Låten och även ämnet i sig har väl ändå blivit synonymt med Bianca Kronlöf sedan hon lade upp ett klipp med samma titel på sin Youtube-kanal för några år sedan. Föreställningen innehåller också, av naturliga skäl, andra bekanta inslag som känns igen. Bland annat den uppmärksammade karaktären Snubben.
Låten sätter också stämningen för vad denna, enligt systrarna själva, "cabaret späckad av dans, musik och gränsöverskridande feministisk humor" handlar om. Personer som känner sig hotade av PK-människor (politiskt korrekta människor, för den som missat) får sig en känga riktad mot de känsligare delarna. Myter och fördomar fortsätter sedan att avhandlas och manglas i ett rasande tempo. Det blir aldrig någonsin tråkigt, eller långsamt för den delen, om än lite ojämnt i kortare stunder.
Feminism och antirasism står för kvällens lektion, förlåt underhållning, och tillsammans med bandet blir det en härlig mix av sång, musik och knivskarp humor. Tiffany Kronlöfs rap och sång är också överraskande bra. Hennes sätt att angripa vitas privilegier och rädsla för det okända är även ett av guldkornen under föreställningen.
Men kvällens höjdpunkter kommer ändå när Bianca Kronlöf får regera på scenen. Paralleller en vanlig dödlig aldrig ens kunnat drömma ihop under ett års sömnlöshet avhandlas på några rappa minuter. Ett exempel är fördomen att hår skulle förknippas med feminism. En fördom hon drar till sin yttersta spets med teorin att om det vore sant, så borde väl ändå vikingarna ha varit extremt bra feministiska föregångare. Även vår tids enda kvarlevande troll kommer på tal. Nämligen nättrollen. Det vill säga de som lever för att hata anonymt, gömd bakom en skärm och ett alias.
Alltihop avslutas också storslaget med en sång om att pulla och ungefär lika snabbt som Bianca och Tiffany Kronlöf sjunger det ordet står publiken upp, viftandes med två fingrar i luften. Där och då föds ett oförglömligt ögonblick.
De flesta i publiken delar troligtvis systrarnas åsikter, men samtidigt känns det väldigt befriande att dessa får komma fram, i en utsåld Nordanåteatern, och dras till sin yttersta spets. För det behövs. Och sällan har teater känts mer upplyftande dessutom.
Där och då föds ett oförglömligt ögonblick.
Härlig stämning. Systrarna Bianca och Tiffany Kronlöf är frikostade när det gäller att dela ut kängor, men vad gör det när föreställningen är så upplyftande?
Foto: Saga Berlin