Upplevelse. Peter Jankert spelar Scrooge – och han gör det bra.
Marschaller lyser upp den mörka lördagseftermiddagen vid Västerbottensteatern. Så fort fotsulan landar innanför dörren sker en svindlande tidsresa. Du förflyttas från ett grådassigt nutidsnovember – till vibrerande juletid i 1800-talets England.
Garderoben är en kemtvätt, "Merry christmas" haglar över publiken och ateljén har förvandlats till "Charles Dickens pub".
"En julsaga" kan vara Charles Dickens mest uppmärksammade verk. Historien om den girige, elake Scrooge som får besök av tre andar har hänfört generationer. Det är en berättelse om vad pengar kan göra med en människa, en berättelse om empatilöshet som botas. Det är en berättelse om vikten av förlåtelse, och en berättelse om glimrande juletid.
Regissören Bobo Lundén sa i en intervju med Norran att den är lika aktuell idag som 1843, ett konstaterande som gör hela föreställningen mer mångbottnad och viktig.
En av de stora behållningarna med berättelsen är just komplexiteten. Till ytan är den fartfylld, humoristisk och till bredden fylld av julstämning. Samtidigt är den mörk, känslosam och obehagligt aktuell. Västerbottensteaterns version lyckas fånga alla nyanser. Peter Jankert i rollen som Scrooge är övertygande, där hans mörka stämma lyckas framkalla rysningar längs bänkraderna. Samtidigt blir mer än ett öga vått när han i slutet vänder.
Med effektfulla och nyskapande medel lyckas Bobo Lundén med konststycket att göra "En julsaga" till sin egen. Scenografin är sparsam men ofantligt välgjord och genomtänkt.
Precis som succéföreställningen "S.E.N.S.E" bjuds publiken på en helhetsupplevelse, en föreställning som är mer tidsresa än teater.