Sonja Lindblom, Loranga, Kristine Gulbrandsen, Masarin, Anna "Pluck" Söderling, brevbäraren, i "Loranga, Masarin och Dartanjang".
Något har förändrats redan innan man kliver in i Västerbottensteaterns största scenrum. En dörr, skapad av gammalt plank, vittnar om vad som pågår där bakom – ett parallellt universum, långt ifrån raka linjer och förutbestämda uppfattningar kring hur du ska vara.
Så fort den gnisslande dörren stängs börjar egentligen föreställningen, eller snarare besöket, en titt in i ett vardagsliv kantat med allt från tehuvor till tigrar. Du har klivit rätt in på Loranga, Masarin och Dartanjangs gårdsplan. Här finns ingen läktare, ingen gräns mellan publik och scen, stolarna är Lorangas trädgårdsmöbler, stubbar och madrasser. Allt är en del av leken, en symbolisk blinkning till att alla är välkomna hem till den solskensbadande gården.
Mikael Lindgren spelar Dartanjang, här vilandes på tjyven Gustavs, eller Adam Stålhammar som han egentligen heter, axlar.
Där bor Loranga, föräldern som inte bryr som om någonting, som är nästan-präst, exceptionell bullätare och som älskar reggae. Tillsammans med barnet Masarin spenderas dagarna med sopkvasthockey, musikspelande och fladdrande morgonrockar. I vedboden finns Dartanjang, Lorangas pappa som lider av en trasig tå och ständig bacillskräck. Tillsammans lever de ett liv långt borta från inrutade scheman och prestation, men fullt av upptåg och besök av den ena märkligare filuren efter den andra.
Vi är på tillfälligt besök, tittar in på gården och hälsar på de röda ugglorna i brevlådan, giraffen på skrothögen och tjyven Gustav, som har fått ledigt från fängelset.
Berättelsen är baserad på Barbro Lindgrens böcker med samma namn och vi är många som minns en barndom kantad av tigrar i ladugården och tehuvor på huvudet. Därför är det också med spänd förväntan undertecknad kastas in i Västerbottensteaterns tolkning av den udda familjen – kommer det verkligen vara lika underfundigt, härligt surrealistiskt och absurt som Lindgrens penna gjorde Loranga och Masarin?
Bland tigrar, tjuvar och fantasi – premiär för "Loranga, Masarin och Dartanjang"Svaret är ja. Ensemblen, bestående av bland annat Sonja Lindblom, Kristine Gulbrandsen och Mikael Lindgren, lyckas skapa karaktärer som både innehåller tokroligheter för de minsta men också tänkvärdheter för den vuxna publiken. För mitt i gränsen mellan verklighet och fantasi, mellan papegojan Frippe och gammelmorfar som är ett gökur, presenteras också en alternativ livsstil. En livsstil långt ifrån prestationssamhället och exkluderande regler – på gården får alla plats, och är det inte roligare att leka än att arbeta?
Allt knyts ihop med en solig scenografi, och ännu soligare musik. I böckerna älskar Loranga popmusik, på så hög volym att huset skakar annars blir det magknip. Regissör Åsa Ekberg har istället bytt ut pop mot reggae, något som sömlöst gifter sig med hela produktionens atmosfär.
När Loranga, Masarin, Dartanjang, tjyven Gustav och resten av den brokiga skaran tackar för besöket går det inte att sluta le.