Fjolårets sommarteater "Ringaren i Notre Dame" är Västerbottensteaterns mest sedda någonsin och precis som tidigare uppsättningar återvänder den för att spelas under två somrar. Nya i uppsättningen är Tomas Engström (sågs senast i "Istid") som spelar kapten Phoebus och Philip Hughes i rollen som Quasimodo. Tillsammans med amatörskådespelare och skådespelare ur Västerbottensteaterns ensemble repar de just nu inför lördagens nypremiär.
– Eftersom alla andra har gjort den här uppsättningen tidigare så är det speciellt att komma in som ny, men det är fantastiskt roligt. Amatörskådespelarna ger sådan energi och spelar verkligen ut, säger Philip Hughes när Norran träffar honom under en kort lunchpaus från repetitionerna.
Philip Hughes är dock inte helt obekant med att medverka i produktioner av Victor Hugos klassiska roman. För åtta år sedan praktiserade han på Helsingborgs stadsteater och medverkade i deras uppsättning av boken. Det var också då han lärde känna Fransesca Quartey, Västerbottensteaterns konstnärliga ledare och vd, då hon stod för regin. En roll hon även utgör nu.
Sedan dess har Philip Hughes varit verksam på Dramaten och Chinateatern i Stockholm. Han har synts i teaterföreställningar som "En sommardag" och i musikalen "Dirty dancing".
– Jag ser mig själv som en sjungande skådespelare så därför är det extra roligt att få medverka i sådana här uppsättningar. Det är alltid intressant att få ta del av mer bottnade scener men även få sjunga skönsång, säger han.
Hur har du valt att tolka rollen som Quasimodo?
– Det går ju att tolka honom på väldigt många olika sätt. Den äldre svartvita filmen är exempelvis hemskare än den familjemusikal som Västerbottensteatern sätter upp, då är han mer den lite dumsnälla. Han är ju också väldigt naiv och nyfiken.
På vilket sätt?
– Han är delvis döv och sedan har han levt instängd i ett torn hela sitt liv och har aldrig haft någon trygghet. Det gäller att ta med sådant när man går in i rollen, men ändå göra sin grej.
I fjol drogs många paralleller mellan samhällsaktuella frågor, exempelvis romernas situation och utanförskap. Något Philip Hughes menar är förståeligt när det gäller "Ringaren i Notre Dame".
– Det är inte bara nu ämnena i musikalen är aktuella utan de ligger nästan alltid i tiden. Som tillhörighet och pöbeln, att någon påstår något och får en hel grupp med sig.
Det är alltid intressant att få ta del av mer bottnade scener men även få sjunga skönsång.