Brett. Jonas Gardell skämtade om allt från mat i konserver till Marcus Birro.
Jonas Gardell är komikern, författaren, musikern och dramatikern som sammanfattas av två ytterligheter. Han är teatralisk stand up men också djupaste allvar. Han är "Livet är en schlager" men också "Torka aldrig tårar utan handskar", han är förkämpe för mänskliga rättigheter och glittret i "Mitt enda liv" på samma gång.
"30 år tillsammans" är inget undantag. Det var 30 år sedan han skrev sin första bok, 30 år sedan han träffade sin kärlek Mark Levengood och 30 år sedan han gjorde sin första show. I lördags firade han det i Balderhallen, med en föreställning som turnerat sedan våren 2016 och tog slut här, i Skellefteå.
På scenen syns fragment ur alla hans tidigare shower. Det är guldvingar, en nakendräkt, en ljusbrun väska och glimrande discokulor. Trots den sentimentala, tillbakablickande inramningen så bjuder "30 år tillsammans" på så mycket mer än just tillbakablickar. Jonas Gardell sammanfattar med värme och skarpa kanter vår, och hans, dåtid men med en ständig fot i nutiden och glödande samhällsfrågor.
Hans scenspråk är precis som alltid yvigt, fullt av gränslös mimik och med en närvaro som måste ha bländat de på första raden. Han tar med publiken på en personlig resa som täcker in hans första böcker, hans shower, kärlekslivet med Mark och en ensam barndom. Alltid detta flackande mellan det personliga och det offentliga, mellan bettskenor och manusförfattandet, mellan magknipsframkallande buskishumor och dödligt allvar. Växlingarna är naturliga, livsnödvändiga och ger föreställningen en intimitet få kan frammana i en nästintill fullsatt hall.
Trots passager som är så roliga att skratten aldrig tycks dö ut är det något annat som på riktigt griper tag i mig. Det är aktivisten och medmänniskan Jonas Gardell. Det är den Jonas Gardell som med vass blick påminner oss om att när Jimmie Åkesson gick med i Sverigedemokraterna, då var de uttalade nazister. Det är den Jonas Gardell som står på barrikaderna för HBTQ-personers rättigheter, som skoningslöst driver med Åkessons smaklösa shorts, med pingstpastorer och Björn Söder. Det är han jag kommer bära med mig.
"Det finns inte en demokratisk frihet som vunnits utan politisk kamp och personligt mod. Och det finns inte en mänsklig rättighet som vi kommer få behålla om vi inte fortsätter den kampen". Så säger han alldeles i slutet, med ett svartvitt bildspel i bakgrunden. Där syns han och Mark, demonstrationer, röda plakat. Det är vackert, känslosamt, rakryggat. Precis som Jonas Gardell.
När allting är över dröjer sig ett enda budskap kvar i luften: torka allas tårar – utom Sverigedemokraternas.
Det finns inte en demokratisk frihet som vunnits utan politisk kamp och personligt mod.
Skämtade. "Om man dör hamnar man i Skellefteå. Om man inte har varit en dålig person vill säga – då blir man strandad i Umeå", sa Jonas Gardell i sin show "30 år tillsammans".