Omtyckt. En av Göran Hanssons favoritroller var som Paddan i sommarteatern "Det susar i Säven".
Han är en av Västerbottensteaterns mest välmeriterade skådespelare, men morgondagens föreställning av sommarteatern "Ringaren i Notre Dame" blir också den sista produktionen Göran Hansson medverkar i som fast anställd på teatern. Det lär däremot dröja ytterligare några år innan han slutar stå på scen och helt lämnar platsen som varit en stor del av hans liv i nästan tre decennier.
– Det är klart att det känns lite vemodigt att behöva städa ur min loge. Jag ser det som mitt andra hem. Att någon annan ska ha det rummet är en märklig känsla, berättar Göran Hansson.
På tisdag inleder han årets semester tillsammans med frun Agneta Hansson (gruppledare för Vänsterpartiet i Skellefteå). Tre veckor ska spenderas i södra Sverige och framför allt i Malmö, staden de lämnade när Göran Hansson erbjöds jobb i Skellefteå. Sedan inleds en tid med nya och inte helt så bekanta utmaningar.
– Det är faktiskt första gången på 34 år som jag ska frilansa. Det är mycket hårdare i dag att vara frilans som skådespelare, men jag hoppas kunna få vara med i någon produktion. Sedan har jag tänkt skriva en egen pjäs också om tiden och åldrandet, säger Göran Hansson och fortsätter:
– Jag ser fram emot att skriva en egen pjäs om just tiden och åldrandet för det är så relativt men samtidigt tydligt.
2015 har varit ett ovanligt hektiskt år för skådespelarna och övrig personal vid Västerbottensteatern. Två rekordstora produktioner har genomförts på mindre än ett halvår, ett initiativ av Fransesca Quartey, teaterchefen Göran Hansson beskriver som "en mycket modig person". Den första produktionen, "S.E.N.S.E", är Västerbottensteaterns största produktion genom tiderna. Stora delar av huset förvandlades till tredimensionella scener vilka publiken flyttades mellan. Förutom skådespelare anställda vid teatern medverkade elever i årskurs tre vid estetiska programmet inriktning teater. Göran Hansson berättar att innan premiären förekom det vissa funderingar och även oro kring hur föreställningen skulle tas emot.
– Jag tänkte "Hur ska man kunna göra teater av det här? Tänk om det blir fiasko?", men det blev en gigantisk succé! Just att vi lyckades blanda olika åldrar och olika erfarenhet.
"S.E.N.S.E" blev hyllad och så pass populär att extraföreställningar sattes in, men det Göran Hansson vill lyfta fram mest är samarbetet med teatereleverna.
– Esteteleverna blev oerhört starka och det var roligt att se dem utvecklas. Jag tror, och hoppas, att jag även kunde lära dem en del utifrån mina erfarenheter. I höst ska jag faktiskt vara gästlärare på teaterprogrammet och undervisa eleverna där.
Västerbottensteaterns andra stora produktion är årets sommarteater, "Ringaren i Notre Dame", som är den största sedan traditionen startades för 28 år sedan. I pjäsen spelar Göran Hansson den elake ärkebiskopen Frollo, som tar hand om övergivne Quasimodo och stänger in honom i klocktornet. Just osympatiska roller hör till skådespelarens favoriter.
– Att spela svin är alltid väldigt roligt på det sättet att sådana roller går att utveckla och göra intressanta. Ett annat svin jag spelat som var väldigt rolig att göra var Paddan i sommarteatern "Det susar i Säven".
Har du någon annan roll du spelat som du blivit extra förtjust i?
– Min favoritroll är som hunden i "En uppstoppad hund". Det var en väldigt bra pjäs och rollen i sig en enorm utmaning. Jag hade bara tre repliker, men var med i hela föreställningen. Inför rollen blev jag oerhört intresserad av att studera hundar och deras beteende.
För 29 år sedan anlände Göran Hansson, tillsammans med sin då gravida fru Agneta, till en stad han först misstagit för Sollefteå. Genom en projektanställning skulle han medverka i två föreställningar vid Västerbottensteatern och även om han trivdes var det, enligt honom, en plågsam tid.
– Det var rekordkallt den vinter, säkert runt -37 grader, och jag stod helt enkelt inte ut. Jag tänkte att jag skulle dö här. Så jag gick faktiskt till Rutger (Nilsson, Västerbottensteaterns dåvarande chef, reds. anm) och bad om att få mitt kontrakt annullerat, säger Göran Hansson skrattandes och fortsätter:
– Han sa bara att det inte kom på fråga och att jag skulle vänta tills ljuset kom. När det väl gjorde det blev jag kär i den här delen av landet. Vid den punkten blev jag också erbjuden en tillsvidareanställning och det passade väldigt bra för min fru hade just blivit färdig med sin utbildning och fått in en fot på museet. Sedan dess har vi hunnit få tre barn och hela familjen ser Skellefteå som hemma.
Så en flytt härifrån är inte aktuell?
– Jag kanske tackar ja till jobb en bit bort, men det är i Skellefteå jag har min bas. Jag ser mig som en Skelleftebo och jag vet att man egentligen ska ha bott här i generationer innan man kan säga så, men det struntar jag i.
Att spela svin är alltid väldigt roligt.
Blandade känslor. "Lite vemodigt känns det att sluta, men samtidigt är melankoli inget för mig", säger Göran Hansson. Foto: Emilie Sjölund.