Ensemblen. Maja Runeberg, Mats Pontén, Anders Öhrström och Karin Paulin. Foto: Anders Alm.
Idén är så enkel, men samtidigt så genialisk. Norrbottensteatern uppmanade invånarna i länet att skicka och mejla in en berättelse om sig själv. 25 av alla de berättelser som kom in till teatern bearbetades sedan av manusförfattaren och regissören Rasmus Lindberg. Resultatet blev berättarföreställningen "Avgörande ögonblick".
Berättelserna i pjäsen är sanna och kan beskrivas som vardagliga även om en del av dem är, helt ärligt, ofattbara. Det är exempelvis omöjligt att inte få en knut i magen när en förskollärare berättar sin berättelse om hur hon utsattes för vuxenmobbning på jobbet. Eller när den intagne killen berättar om sitt kriminella liv.
Samtidigt är det också skönt att ögonblicken publiken får ta del av inte bara är allvarsamma och tragiska. Flera är lättsamma och kan kännas igen från vilket middagsbord som helst. Exempelvis kvinnan som misstog en varg för en bortsprungen schäfer eller hon som bestämmer sig för att hämnas på sin man. Dessutom är alla framförda på en varm och bred norrbottnisk dialekt som skiftar beroende på var personen bakom berättelsen bor.
Ensemblen i "Avgörande ögonblick" skämtar i inledningen av föreställningen om skådespelare som framför repliker på dålig dialekt. Så är, tur nog, inte fallet i denna uppsättning. Utan istället får varje berättelse mer liv och djup tack vare skådespelarnas skickliga sätt att anamma dialekter. För utan dialekterna hade föreställningen varit något helt annat.
Just nu hoppas undertecknad att den här föreställningen inspirerar fler län och speciellt Västerbotten. För vilket län som helst kan göra liknande dokumentärteater baserad på ögonblick ur invånarnas liv och slutresultatet skulle ändå bli helt olika. Och visst vore det nästintill skandal ifall Berättarnas län inte inspirerades av detta fina initiativ?