Inne i lägenheten på Vretgatan kokar tevatten samtidigt som vardagsrummet sakta förvandlas till en scen. En liten ljudanläggning, svart backdrop, gitarr – och Saga Eserstam tillsammans med Hans Ericsson. På lördag är det premiär för föreställningen "Kärlek, tro och lite hopp" och den provisoriska scenen, i hjärtat av huvudpersonernas hem, vittnar om vad som kommer möta publikens ögon i Bastuträsks Folkets hus.
– Jag har länge velat göra en egen musikföreställning, och min första tanke var att göra något glatt och lättsamt. Nu blev det inte riktigt så, säger Saga Eserstam.
Närheten till förlösande skratt, kluriga reflektioner och varma anekdoter finns där. Men mellan skrattsalvorna ryms betydligt mer och djupare lager, allt med utgångspunkt i Saga Eserstams egna känslor.
– När jag började skriva halkade jag in i min egen rädsla. Jag är en väldigt rädd och skärrad person, något som kan vara svårt att hantera. Ena dagen är det klimatångest, andra dagar resistenta bakterier, säger hon.
Det mynnade ut i en monolog om både rädsla och mod, sorg och glädje, skratt och tårar. Fasaden av lycka, hur påverkar den oss? Den ständiga strömmen av sorgliga nyheter, lättillgängligare än någonsin, hur klättrar det in i vårt psyke? Och var hittar vi hoppet i allt det?
Orden är Saga Eserstam, men det musikaliska arrangemanget är sambon Hans Ericssons. Mellan meningarna ryms låtarna, som länkar vidare i monologen. Låturvalet har varit konkret – det handlar om musik de själva tycker om.
– Det är allt från Eurythmics till The Beatles. Vi vill ha låtar som alla kan relatera till och som hänger ihop med monologen, säger Hans Ericsson.
De båda är välkända ansikten i kulturskellefteå, där Saga Eserstam har en fot på teaterscenen och den andra i musikvärlden tillsammans med Hans Ericsson.
– Vi har musicerat i 17 år tillsammans så har vi verkligen landat, vi har vårt musikspråk, säger Saga Eserstam.
Efter premiären i Bastuträsk väntar spelningar på Västerbottensteatern och Olanders kafé till våren. En turné i Norrbotten är också inbokad.
– Min förhoppning är att publiken ska känna att det finns hopp i en värld av oro. Rädsla kan ödelägga nationer, men även en enskild människas vardag. Vi är små i ett väldigt stort universum men samtidigt otroligt stora med allt vi kan åstadkomma tillsammans. Föreställningen handlar om just det, utmaningen att förhålla sig till det lilla i det stora och tvärtom, säger Saga Eserstam.
Jag är en väldigt rädd och skärrad person, något som kan vara svårt att hantera.