Given. Mikaela Hagelberg är perfekt i rollen som en effektiv, men less, kvinna. Foto: .
Att vara ung flicka innebär oftast att också födas in i en förväntad roll, i alla fall av vissa i ens omgivning. En roll eller bild över att flickor inte ska vara bråkiga och säga emot utan göra som de blir tillsagda. I föreställningen "Den effektiva kvinnan", skriven och regisserad av Lotta Östlin Stenshäll, börjar berättelsen där. Om hur en ung flicka gör allt för att behaga sin omgivning genom att aldrig ställa till besvär och alltid vara duktig.
Därefter ställs kvinnan i monologen (spelad av Mikaela Hagelberg) för nya utmaningar. Hon tas inte på allvar av någon och får ständigt höra att hon är för ung för att förstå, dansa på discon eller dejta. Trots att hon är så duktig, trevlig och, just det, effektiv.
Mitt i all denna press att passa in och vara duktig samt en besatthet för Agnetha Fältskog, blir hon helt plötsligt osynlig. Istället för att uppvaktas av karlar ser de henne inte utan bara hennes ansikte som för dem är "en rund cirkel med hud". Hon har nått medelåldern. För att synas börjar hon stegvis förvandla sig till en så kallad kulturtant genom att färga håret rött, bära färgstarka kläder och gå på frigörande dans. Mitt i alla dessa energiska försök för att synas blir hon utbränd.
"Den effektiva kvinnan" bjuder fram till den stunden på en hel del småskratt och klyftiga slutsatser, men den verkliga höjdpunkten kommer när kvinnan som alltid levt för att göra andra nöjda får nog. I ett vredesutbrott dansar hon samtidigt som frustrationen skriks ut. Då är det svårt att inte skratta åt hennes tragikomiska situation, som de flesta kvinnor troligtvis känner/känt igen sig i. Vilket gör det hela ännu mer tragiskt.
Monologen berör, men hade samtidigt blivit ännu mer slagkraftig ifall en del av humorn var bättre. För ska en föreställning beröra ända in på djupet krävs det mer än småskratt. Mikaela Hagelberg är dock perfekt i rollen som en effektiv, men extremt less, kvinna.