Porträtt av bandet. Peter Bryngelsson och Lars Liljegren bjuder på berättelsen om kultförklarade bandet Pink Floyd och ett urval av deras låtar i musikföreställningen "Vem är den där Pink Floyd?". Foto: Svante Larsson.
Peter Bryngelssonär våghalsig nog att tolka Pink Floyd'slåtar i musik- och berättarföreställningen "Vem är den där Pink Floyd". Tillsammans med keyboardisten Lars Liljegren får publiken bekanta sig med det brittiska bandet, som förutom att ge ut fantastisk musik lidit av infekterade bråk medlemmarna emellan. Duon gör bland annat nedslag när den psykiskt sjuke medlemmen Syd Barrett, som inte synts till på flera år, gör ett märkligt besök i studion under inspelningen av "Wish you were here" från 1975. En skiva vars låtar handlar om just saknaden efter honom och den han var innan drogerna satte sina spår.
Som berättande föreställning funkar "Vem är den där Pink Floyd?" bra. Titelns uppkomst är också rolig då den handlar om den eviga förvirringen kring huruvida bandet är en enda person. Peter Bryngelsson berättar om viktiga perioder i bandets liv och fokuserar främst kring åren då Pink Floyd hade störst framgångar, bråken och hur medlemmen Roger Waters styrde med järnhand. Berättandet framförs avslappnat och med trevliga sidohistorier.
Musikaliskt däremot brister det. Sättet de tolkar låtar som "Shine on you crazy diamond", "Wish you were here"och "Comfortably numb"är för undertecknad obegripligt. Inte ens Peter Bryngelssons specialbyggda gitarrer (som egentligen är übercoola) kan rädda situationen när horribla digitala trummor massakrerar alltihop. Än värre är Peter Bryngelsson mumlande till sång när några få rader ur låtarna framförs, rader han till största del inte ens kan. Det hade räckt med att Peter Bryngelsson och Lars Liljegren visade hur gruppen jobbade fram sina låtar då den biten är riktigt intressant. Annars borde de låta Pink Floyd's musikaliska arv vara i fred.