Erkänd. Kristoffer Appelquist säger själv att han är mest känd "från det där klippet från Adam Live" på Youtube.
Innan huvudpersonen Kristoffer Appelquist intog scenen fick publiken stifta bekantskap med Petrina Solange, känd från bland annat satirprogrammet "Tankesmedjan" i P3. Det Petrina Solange gör grymt bra är att få publiken att skratta åt saker som egentligen inte är roliga. Det är nästan jobbigt hur mycket åhörarna garvar åt hennes misslyckade nazistiska raggningsförsök i ett bollhav och hur man faktiskt innerst inne vill slå sin partner. Väldigt fel, men väldigt roligt.
Sedan gör Kristoffer Appelquist entré och berättar att han faktiskt inte alls är död, men att föreställningen ska handla om döden, begravning och lite hosta. Han har nämligen en förkylning, vilket hans förklaring gör att föreställningen blir sex minuter längre än planerat men inte dyrare för det.
Han berättar sedan om att han aldrig skrattat så mycket som på sin mormors begravning och hur han 40 år gammal efter att hans nu vuxna barn flyttat hemifrån - Kristoffer Appelquist blev pappa väldigt tidigt - insett att resten av livet är en vänteperiod till döden. Ett sätt han fyller detta tidshål på är bland annat genom att bli tipspromenadspuritan. Sex mil lång, ska den vara. Låter det märkligt? Det är det, givetvis. Men allt vävs ihop fint med berättelser om gubbilska och sorglig insikt om att han kanske ändå skapat sina egna bekymmer genom att inte våga gråta.
Det enda som känns lite sådär är att det är långt ifrån utsålt på Nordanåteatern. Vad beror det på? Att det är torsdag? Halvdan marknadsföring? Jag vet inte, men Petrina Solange och Kristoffer Appelquist hade varit värda en fullsatt teater. Två tummar upp!
Dennis Fahlgren
