5:e avenyn. Pia Zweifel, Torun Jonsson, Anna Lindkvist,Gabriella Ståhlberg, Ulrika Carlbäck och Ulla-Li Zweifel uppträder på New Yorks gator. Foto: Privat.
Eva Dahlgren föddes den 8 september 1915 i Stockholm. Då hörde dansen som konstform inte till det som var och varannan person hade utövat, det var snarare ett undantag. Hon kom i kontakt med dansen först när hon gick på Franska skolan i Stockholm och mötte den ryska danspedagogen Vera Alexandrowa som gästade skolan.
– Hon blev helt tagen av dansen då, säger dottern Cecilia Dahlgren.
Efter det var karriären given och några år senare arbetade hon som ballerina på operan i Italiens huvudstad Rom, ett ställe som hon blev minst sagt förälskad i.
– Då bröt andra världskriget ut och hon flyttade hem till Sverige igen. Men hade det kriget aldrig brutit ut hade hon nog aldrig återvänt.
Hon hann bo i både Stockholm, Uppsala, Karlstad och Kiruna innan hon 1965 flyttade till Boliden med sin familj.
– Vi bodde i ett fint, stort gammalt hus. I den fanns det en källare med en liten danssal. Det var där allting började, säger Cecilia Dahlgren.
Hon började med att träna med barnen som kunde och ville delta i det hon kallade ”Bolidens barnbalett”, men hon ville att dansen skulle nå ut till fler.
– Hon ville visa att dans är någonting för alla, inte bara för de som har föräldrar som har tid och pengar för att ta sina barn till danslektioner, säger Cecilia Dahlgren.
Hon började dansa och skapa koreografier med barn i både Boliden och Skellefteå för att sedan ha föreställningar på sjukhus, äldreboenden och i skolor. Det var på så vis som danskonsten utvecklades i Skellefteå.
– Naturen, landskapet, folksjälen och barnen inspirerade när Eva skapade koreografier. Hon gjorde till exempel ”Rendansen”, ”Vårdansen” och ”Vindarna”, säger Cecilia Dahlgren.
Cecilia Dahlgren hade vid den tiden som Eva Dahlgren började etablera sig i Boliden redan dansat i flera år. Hon var själv med och dansade i gruppen, engagerade sig i verksamheten och följde med på turnéer. Så småningom utbildade hon sig inom dans i Stockholm och tillsammans med sin mamma ville Cecilia Dahlgren nå ut med dansen till fler.
– Vi ville att alla skulle få möta dansen som konstform och då tyckte vi att skolan var det bästa stället för att nå ut. Vi förstod att om fler skulle få möjlighet och ha lust att vilja dansa kunde vi inte bara ha dans på fritiden och klockan tre varje dag. Vi skulle inte hinna möta alla i så fall. Vi måste nå barnen redan klockan tjugo över åtta på morgonen, när skolorna börjar, säger Cecilia Dahlgren och fortsätter:
– Jag tog då kontakt med rektorerna på skolorna i Skellefteå och övertalade dem att vi skulle få starta en försöksverksamhet med dans i skolan. Då blev Skellefteå först i landet med obligatorisk dansundervisning i skolan under professionell ledning av danspedagoger.
Sedan dess, år 1978, har verksamheten växt och obligatorisk dansundervisning i skolan finns i cirka 110 kommuner i Sverige. Men även om dansen fick ta en större plats i skolorna var Bolidens barnbalett fortfarande ute och höll föreställning efter föreställning på olika platser i kommunen.
– Jag själv minns hur vi uppträdde på äldreboendet i Jörn. Det var speciellt. På den tiden fanns inte tv-sändningar på dagtid utan de äldre satt och väntade på att något tv-program skulle börja. Det var då som vi ställde i ordning och hoppade fram och dansade för dem. Det var väldigt uppskattat av de äldre, säger Cecilia Dahlgren.
Då Eva Dahlgren haft mycket kontakt med dansare runt om i Europa bjöds även Bolidens barnbalett in till att ge föreställningar och turnera runt om i Europa. Det ledde till att cirka 20 barn fick åka till USA i slutet av 1983.
– Vi var i New York och Washington minns jag och vi var där eftersom vi hade ett utbyte med en grupp från Harlem som hade afrikanska rötter, säger Cecilia Dahlgren och fortsätter:
– De framförde sina koreografier som var inspirerade av afrikansk dans medan vi framträdde med bland annat ”Järven och riporna”. Det var ett fantastiskt lärorikt utbyte i dans mellan barn från olika kulturer.
Men det har inte alltid gått som på räls för Eva Dahlgren i hennes arbete för att göra intresset för dans starkare.
– År 1965 skapade Eva koreografin ”Änglarna” till musik av Bach och Corelli för att framföras av Bolidens Barnbalett i Kyrkan i Boliden, men det tog femton år innan den dansas i en kyrka i Västerbotten. Det berodde på att så många inom kyrkan ansåg att det var syndigt att dansa, säger Cecilia Dahlgren.
Förutom att dansen var en rolig aktivitet för barnen så har det senare lett till att flera av eleverna utbildat sig och arbetat med dans. En av dem var Olof Westring.
– Olof har varit klassisk dansare och premiärdansör vid operabaletten i Stockholm. Att bli premiärdansör är minst lika krävande som att bli hockeyproffs, säger Cecilia Dahlgren.
– Han började dansa för Eva som femåring och hade inte hon kommit till Hagens daghem i Skellefteå så hade han förmodligen aldrig upptäckt danskonsten.
Hon ville visa att dans är någonting för alla.
Johnny Andersson, Mattias Andersson, Olof Westring, charlotte Nilsson. Sofia Westring och Carola Nilsson framför dansföreställning ”La garterana” i New York. Foto: Privat.
Torun Johnsson, Maria Rydén, Mari Djerf och Anna Lindqvist från Bolidens balett dansar afrikansk dans med amerikanska barn i Harlem, USA. Foto: Privat.
1986. Olof Westring, som varit premiärdansör vid operabaletten i Stockholm, började sin danskarriär på Hagens daghem i Skellefteå. Foto: Ulf Johansson/Arkiv.
Hemma. Kent Nilsson välkomnar Carola Nilsson och Charlotte Nilsson hem efter resan till USA. Foto: Ulf Johansson.
1983. John Carlbäck och Eva Dahlgren tas emot av dåvarande kulturchef i Skellefteå Harald Larsen och Levi Bergström, då ordförande i kulturnämnden. Foto: Ulf Johansson.