På scenen. Solveig Bergqvist Larsson och Cecilia Kyllinge står bakom och medverkar i musikföreställningen "Tag det rätta, tag Cloetta".
Att göra en föreställning om just 1950- och 1960-talet, som fått ett omåttligt uppsving under de senaste åren, är sannerligen tacksamt. För vem blir inte glad av kläderna och musiken från den tiden? Bakom "Tag det rätta, tag Cloetta" står Solveig Bergqvist Larsson och Cecilia Kyllinge, som på den något spartanskt utsmyckade scenen har med sig musikerna/skådespelarna Bengt Kyllinge och Anders Larm.
Den förstnämnda agerar berättarröst och tar med publiken på en resa från barndomens söndagar, där en glasstrut (därav namnet på showen) var given till The Beatles intåg under 1960-talet. Där emellan berättas också om stora förändringar i tiden, exempelvis att kvinnor började arbeta och gifta par som inte ville vara gifta längre kunde gå skilda vägar. Det mest humoristiskt genomförda exemplet är hur trähus revs till förmån för betongbyggnader (Skellefteå, någon?). Ensemblen hinner också med att ge gliringar till "dagens samhälle", vilket är till dess nackdel då detta bara känns klyschigt.
Den största behållningen i "Tag det rätta, tag Cloetta" är musiken. Med Cecilia Kyllinge i spetsen, som har lika mycket utstrålning som 1950-talets glamorösa stjärnor, bjuds publiken på allt från svenska klassiker till mer riviga låtar från USA. Några exempel är tidlösa "Flottarkärlek", "Mina kärleksbrev de vill jag ha igen" och Wanda Jacksons "Let's have a party".
Helt ärligt så hade föreställningen kunnat skippa två tredjedelar av dialogen till förmån för musiken. För låtarna berättar minst lika mycket om tiden de porträtterar och det är då ensemblen är som bäst också. Dessutom skulle det ha gett föreställningens största stjärna, Cecilie Kyllinge, ännu mer utrymme.