Få har nog hört talas om Adak-Ulla, då hon trots allt levde ett alldagligt liv med sin make och åtta barn under 1800-talet. Men förutom att sköta gården ägnade hon sig åt handel, något hon lärde sig av sin far redan som barn, och såg aldrig några motgångar. Bara möjligheter. Även om handel, köra häst och släde eller lämna hemmet för den delen inte var "kvinnogöra" gjorde hon alla tre. Och det med råge.
I berättarföreställningen "Adak-Ulla" har Marianne Folkedotter, berättarantikvarie vid Västerbottens museum, samlat arkivmaterial samt muntliga och nedskrivna berättelser för att skapa sin egen bild av den självständiga kvinnan från Asplunda utanför Adak.
Pjäsen gör nedslag i Adak-Ullas liv som känns självklara att berätta. Bland annat hur hon följde med sin far på marknad för att sälja varor och fick då höra talas om den norska handelsstaden Mo i Rana. Många år senare slog hon följe med en grupp handelsmän för att ta sig den långa sträckan med målet att sälja och handla varor i staden på "andra sidan fjällen". Trots motstånd från både väder och karlar gav Adak-Ulla inte upp och vann respekt.
Marianne Folkedotter berättar med inlevelse om den starka kvinnan, men även om dåtidens Västerbotten, som drömde om att få uppleva nya platser och ge ekonomisk trygghet åt sina barn och barnbarn. Adak-Ullas personlighet och drivkraft porträtteras också på ett sätt som upplevs genuint. Monologen får dessutom extra dramatik tack vare musik framförd på nyckelharpa av Sunniva Abelli.
"Adak-Ulla" är en minnesvärd berättarföreställning i tjusig enkelhet. Se den som ett bra exempel på berättarskatten vårt län har.