Jag ska vara ärlig och säga att jag inte direkt saknat ännu en uppsättning av en klassisk Shakespeare-pjäs. Om det är någon dramatiker som fortfarande, flera hundra år efter hans död, präglar teaterscenen så är det Shakespeare. Hans pjäsers betydelse går inte att argumentera emot, men samtidigt känns det på många sätt som att hans ord har dissekerats så många gånger att de bästa uppsättningarna redan gjorts. Finns det inte andra historiska dramatiker att lysta fram? Går det inte att ta sig ann något mer nyskapande?
Igår var det komikern Özz Nûjens tur att tolka "Rikard III". Han tar med oss på en intensiv resa mot makten, kantad av drama, politiska spel, familjeintriger och manipulation. I mitten av det bittra spindelnätet som vävs sitter Rikard, obehaglig, kall, maktgalen – en mäktig man beredd att gå över lik för att byta ut titeln hertig mot kung. Özz Nûjen gestaltar alla roller själv, helt ensam på scenen. Ibland är det rörigt, och ibland är det riktigt roligt.
Men det är inte bara en reinkarnation av det klassiska manuset. Det är samma historia, men förankrat i vår samtid. Özz Nûjen sätter tonen direkt. Han inleder med att raljera kring Trump, Sverigedemokraterna, Erdogan, Putin. Vad har de gemensamt? Jo, de är mäktiga män – precis som Rikard III. Och det är det som gör "Rikard III" intressant. För det här är något mer, det är en historisk resa i hur mäktiga män fungerar och beter sig. Özz Nûjen drar paralleller mellan alla dessa makthavare, hur maktens män alltid vill kontrollera kvinnor, i hur de pekar på en så kallad "systemkollaps" som inte finns och ofta är där ute på högerkanten och härjar. Det är de avsnitten som är allra bäst, när nutiden sipprar in i dåtidens Shakespeare.