Arbetssätt. "Som skådespelare måste man hela tiden vara självkritisk. Blir man för självmedveten så skadar det ens skådespeleri", säger Ardalan Esmaili. Foto: Emilie Sjölund.
När Ardalan Esmailis examensföreställning "Utan titel" spelades på Unga Klara i Stockholm under hösten 2012 avlöste lovorden och hyllningarna varandra. Den självbiografiska monologen blev också startskottet för hans skådespelarkarriär som sedan dess gått från framgång till framgång. Vid Unga Klara hann han medverka i totalt fem produktioner varav, "Lammungarnas fest", Suzanne Ostens sista uppdrag som konstnärlig ledare för teatern, var en av dem.
– Efter att jag hade fått chansen att jobba med Suzanne Osten kände jag att det var dags för mig att gå vidare. Ungefär samtidigt ringde en god vän till mig, Farnaz Arbabi, och frågade om jag ville medverka i en föreställning på Dramaten, berättar Ardalan Esmaili.
Regissören Farnaz Arbabi (som senare tog över det konstnärliga ledarskapet efter Suzanne Osten vid Unga Klara) hade fått uppdraget att sätta upp författaren och dramatikern Jonas Hassen Khemiris pjäs "≈ [Ungefär lika med]". Föreställningen, som hyllats stort sedan premiären förra hösten, kretsar kring pengar och det ekonomiska systemet.
– Det är en väldigt utmanande föreställning som ifrågasätter vårt sätt att tänka, säger Ardalan Esmaili.
Han är nu inne på sitt andra år vid Dramaten och även om den anrika teatern räknas som den mest prestigefyllda i Sverige kan Ardalan Esmaili inte låta bli att skratta när frågan kommer upp.
– Det är klart att det är stort och svårt att föreställa sig, men man måste ha distans till det. Jag kan inte komma hit varje dag och tänka: "Åh shit, Dramaten!". Det skulle inte funka.
Hierarkier bland skådespelare emellan, som det förut talades om, är något Ardalan Esmaili inte märkt av under sin tid på Dramaten. Istället berättar han öppenhjärtigt om en kreativ arbetsmiljö där han får möjlighet att utvecklas.
– Jag har väldigt roligt här. Det har inte heller så mycket att göra med vilken teater man jobbar på utan snarare vilka som jobbar där. Här är alla fantastiskt begåvade och jag får möjlighet att utvecklas. Det blir som en fortsatt skola.
Under hösten medverkar Ardalan Esmaili i två repertoarer. Förutom "≈ [Ungefär lika med]" har han en framträdande roll i Mattias Anderssons uppsättning av "Idioten", som är baserad på Fjodor Dostojevskijs klassiska roman med samma namn, och utgångspunkten i den är att utforska vad godhet egentligen är. En inte helt så okomplicerad uppgift.
– Mattias är konstnärlig ledare på Backa teater i Göteborg som jobbar väldigt mycket med att utforska och undersöka, så det är det vi håller på att jobba med just nu, berättar Ardalan Esmaili.
I "Idioten" medverkar bland andra David Dencik (syns i filmer som Tomas Alfredssons "Tinker tailor soldier spy", Steven Spielbergs "War horse" och Mikael Marcimains "Gentlemen") samt Marie Richardson och Melinda Kinnaman som tillhör Dramatens fasta ensemble.
– Om det är något jag har tänkt på under repetitionerna med "Idioten" är det hur professionella alla är. Vi är 14 skådespelare på samma scen, men trots så många skådespelare så finns det en enorm koncentration och generositet, säger Ardalan Esmaili.
Dramaten har ju en annan publik än Unga Klara. Är det något som märks?
– Oh ja, utan tvekan. En scen ur "≈ [Ungefär lika med]" är väldigt stark och gjorde publiken en gång så arg att de började skrika och ville styra det som hände på scenen. Det var väldigt speciellt, att publiken ville äga makten över teatern.
Ett naturligt steg efter teaterscenen brukar för skådespelare vara tv- och filmproduktioner och redan i höst syns Ardalan Esmaili i rutan.
– Jag spelar polis i en "Beck"-film, jag tror att det är den allra sista, och sedan i fyra filmer som är baserade på Åsa Larssons böcker. Jag är också med i en filmatisering av en av Suzanne Ostens pjäser som kommer på bio senare i år.
Är film något du kommer satsa mer på?
– Absolut. Jag har två filmer på gång och sedan ska jag vara med i en tv-serie. Men vad som är min egentliga dröm är att hela tiden få jobba tillsammans med bra människor i en kreativ miljö. Det är en dröm jag kommer hålla fast vid också.
Här är alla fantastiskt begåvade.
Ödmjuk. "Det är klart att det är häftigt att vara på Dramaten. Men det enda som egentligen skiljer den åt från andra teatrar är storleken", säger Ardalan Esmaili. Foto: Emilie Sjölund.