Omar, Staffan Hellstrand och Pär Wiksten äter frukost tillsammans.
Vid middagen berättar Sanne Salomonson att hon lämnar ”Så mycket bättre” gänget för att åka på turné. Plingelinget i glaset blir från Ellen Kraus som valt ”Kærligheden Kalder” från skivan ”Sanne ”som gavs ut på vinyl 1989. När Ellen Karus frågar vad låten handlar om får hon ett något svävande svar:
– Kärlek och tafsa och sånt, säger drottningen av rock och plirar under sin långa blonda lugg.
Mer direkt i sin frågeställning är Skelleftesångaren Pär Wiksten.
– Kærligheden Kalder, vad är det för knull?
Citatmaskinen Wiksten är ständigt oneline. Hans ofiltrerade sätt bidrar till att årets ”Så mycket bättre” ger tittarna små utflykter utanför hämningarnas land. Eller kanske bara dåligt språk?
Den nyss anlända gästen, och sedan länge vän till Wiksten, Marit Bergman skakar på huvudet och konstaterar att Pär Wiksten är en pratsam pöjk. Sedan sjunger hon brallorna av alla med en tolkning av Omar Rudbergs ”In the sunrise” som blir ”Snart är det morgon”. En av de bättre framträdanden under denna säsong. När diffus pop landar i Bergmans famn blir det på riktigt.
Stämningen är varm, gemytlig och avspänd runt bordet.
Omars tolkning av Staffan Hellstrands låt ”Fanfar” med nya titeln ”Höj ett glas” får till och med Pär Wiksten att tystna. Det är en mycket stark tolkning av Omar. Han visar på styrka i sin röst och förmågan att göra andras låtmaterial till sitt eget.
– Satan, satan, satan, säger en rödgråten Pär Wiksten och får med sig Staffan Hellstrand i tårpartajet. Fint.
Pär Wiksten går genom Gotlands regn med Mapei.
Utanför stenhuset på Gotland strilar regnet och vid middagsbordet serveras svampsoppa. Pär Wiksten är åter igång med sitt raka tydliga språk på kärleksförlustelse. Marit Bergman ifrågasätter hans ordval.
– Att du pratar så mycket snuskigt är det för att du är nervös? För att du är här utan ditt band?
– Nä, jag har väl alltid. Jag har väl alltid...
– Vart snuskig? fyller Omar i.
Marit Bergman om Pär Wiksten pratar så mycket snusk för att han är nervös.
Här är det tydligt att TV4 klippt hårt i programmet. Men svaret från Pär blir till slut:
– En av anledningarna till att jag försökte tacka nej är ju för att jag inte är en soloartist. Jag är med mitt band, som även är mina vänner. Ni är soloartister, men det är inte jag. Men det ska nog gå bra.
Sedan får han en stor balja med love över sig av Christina Wiksten som medverkar via en förinspelad hälsning. Hon uttrycker sin kärlek med orden: ”Du är min bästa vän, min man, pappa till våra barn, min reskamrat, min fyllekompis, vi har gjort allt ihop, nästan”.
Christina Wiksten berättar om sin make Pär Wiksten som medverkar i ”Så mycket bättre”.
Hon berättar också om hur stort det var att bli spelad på radio för ett band från Skellefteå och hur de efter år av framgång skulle göra en liten paus och flytta hem till Sverige för att skaffa barn. Den pausen från Wannadies varade i 19 år.
– Ni har tackat nej till grejer, säger Marit Bergman
– Vi tackade nej till att vara förband till David Bowie, svarar Pär Wiksten.
– Varför sade ni nej?, undrar Ellen Kraus.
– För att vi är dumma i huvudet. Vi tänkte att vi inte hade tid, säger Pär och skrattar åt minnet.
Pär Wiksten blir glad när Staffan Hellstrand ska tolka en av hans låtar.
Staffan Hellstrand tittar på Pär och skratt övergår till allvar. Före inspelningen fanns Hellstrand på Pärs absoluta önskelista, om vem han skulle vilja bli tolkad av, nu är stunden kommen.
– Jag ska spela en låt ”Might be stars” som handlar om drömmen om att bli popstjärna. Den handlar även om att vilja säga något. Jag känner mig väldigt besläktad med Pär på många sätt, säger Hellstrand och sätter med de orden igång Pärs tårkanaler.
– Man kan hyra in Pär som gråterska, säger Marit Bergman.
Låten ”Might be stars” var en av de singlarna som Wannadies slog igenom med i England. I texten driver de med hemstaden Skellefteå.
– Vi drev med Skellefteå som småstad och kallade den för shit city. Ville man gå ut en tisdag så kunde man inte det, säger Pär, skrattar och fortsätter.
– Det blir galet, fy fan jag älskar Staffan så mycket. Jag har lyssnat på honom under hela min uppväxt så det här blir svårt.
Sen blir det magi. Flänna när det är som bäst. Musiker möter musiker i samma generation och gör nytt av gammalt. Snyggt.
Fakta
I kvällens program tolkade även Peg Parnevik Marit Bergmans låt ”Adios Amigos” och Sanne Salomonsen tolkar tillbaka genom att göra Pegs ”Bad Bitch” till en rockigare version.
Läs Norrans reportage med Sanne Salomonsen här och om Staffan Hellstrand här.