Föreställningens manus är matigt och en utmaning att öva in. Stora Bygdeträsket i bakgrunden kan inspirera.
När söndagsskolefröken Nancy Tjärnström i 60-talets Bygdsiljum tog sig an kristet stoff var det ingen lågintensiv innantilläsning. Med ord, gester och mimik gav hon liv åt skapelsen.
– Hon var en muntlig berättare som gestikulerade och berättade så livfullt att man såg allt framför sig – en fantastisk historia, utbrister Thomas Andersson när han 60 år senare tänker tillbaka på en av sina tidiga inspirationskällor.
Att han växte upp i en åkarfamilj hade sin inverkan.
– Jag såg framför mig hur vår Herre rustade till bergen, schaktade och for, lite som vi höll på i sandlådan. Det var just hur allt började jag tyckte var så fint.
En axelskada gör att Thomas kommer tralla en del av låtarna, men självklart blir det även fiolspel.
Just där och då, inför Tjärnströms livfulla berättande, var Thomas slutsats självklar – allt hon sa var sant.
– Det var en sorts barnatro, kan man säga. Men i dag tror jag inte på skapelseberättelsen, betonar Thomas.
Genom åren har Thomas Andersson åkt runt och spelat in många muntliga berättare från länet och satt upp flera föreställningar där bondska och fioltoner varit viktiga inslag.
Skapelseberättelsen som tema har han dock burit med sig i 60 år och nu är det äntligen dags att framföra sin egen version från en scen.
Spelmannen och berättaren från Bygdsiljum Thomas Andersson är även utsedd till hedersdoktor av Umeå universitet.
”När vår Herre gjorde Bygdsiljum och allt det andra” har skjutits upp flera gånger, både av pandemin och en axelskada, som hämmat Thomas fiolspelande.
– Men jag är nästan glad för det. Jag har kunnat komma in i berättelsen på djupet och få en ny syn på den, berättar Thomas.
Han har tvekat en del inför ämnet. Kan man behandla skapelseberättelsen hur som helst? Thomas har pratat med ett antal teologer och präster och ingen har avrått honom.
– Det var ju något Martin Luther ändrade på. Inom den protestantiska delen av mänskligheten, där är det lite högre i tak.
Till hösten sätter Thomas Andersson upp föreställningen som ännu ej fått ett namn.
Exempel på delar som Thomas behandlar i föreställningen är själva skapelsen, kunskapens träd och Babels torn. Vår Herres relation till ärkeängeln Lucifer finns även med som en föränderlig dynamik.
Viss lokal prägel kan vi räkna med när Andersson äntrar scenen.
– Efter att ha gjort bergen, sjön och skogen, då sätter sig vår Herre på Bjursjöaltaret och tittar ut och blir alldeles tagen. ”Har jag gjort det här?”, precis som vi kan känna när vi producerat något bra.
Estradören och spelmannen Thomas Andersson sätter upp ny föreställning på Västerbottensteatern hösten 2024.
I delen om Babels torn stannar det storslagna bygget mot himlen upp när människorna börjar tala olika språk.
– För mig blir det olika Västerbottensdialekter, olika bondskor. Den berättelsen säger något om människans övertro på sin förmåga.
– När publiken uppfattar klurigheterna i gammal bondska blir det ett fördjupat lyssnande, man blir belönad på olika sätt, betonar Thomas Andersson.
Föreställningen sätts upp av Västerbottensteatern till hösten, med samma regissör, Peter Engkvist, som Thomas haft i alla år.
Thomas Andersson: ”och då tog vår Herre ett tag om ärkeängeln Lucifers krage och”..
En nyhet är att Thomas kommer tralla en del av låtarna, vilket är ännu en bieffekt av axelskadan, samt sjunga och spela till förinspelade gitarrbakgrunder av Gunnar Lingegård och Daniel Ek.
60 år efter Nancy Tjärnströms framförande av skapelseberättelsen ser Thomas Andersson den främst som en saga. Men en saga med potential.
– Sagan har en felaktigt låg status. Den är ett sätt att förpacka sanningar och det finns många sanningar i både Sagan om Ringen och Karl-Bertil Jonssons Jul, avslutar Thomas Andersson.